Timbro var ute och cyklade. Totalt blev det drygt 13 timmar på elcykeln och ett 40-tal levererade beställningar, uppdelat på fyra dagar i Stockholms innerstad. Under samtliga timmar sände man direkt med boktips, gäster och ideologiska utlägg om varför det måste bli mycket dyrare att bo i hyresrätt (det måste det inte).

Medan Fredrik Kopsch har utmanat samhällets bild av vad högavlönade chefsekonomer klarar av har de som är anställda av gigföretag som Foodora haft en vanlig arbetsvecka. Den innebär oftast hög belastning, hög olycksrisk, utsatt arbetsmiljö, hög löneotrygghet och för få arbetstimmar för att du ska tjäna ihop tillräckligt för mat, hyra och räkningar. Det är svårt att planera för ett levande liv när du inte vet hur många beställningar du får eller hur långa passen blir. Buden konkurrerar med varandra, och här har flera beställningar plockats upp av en cyklande reklampelare istället för ett riktigt bud.

Undertecknad har följt sändningarna och hängt i tillhörande chatt. Jag fick också möjlighet att två gånger möta Fredrik Kopsch i livesänd debatt om spektaklet. I Studio Ett säger Kopsch att det inte är ett så stort problem att flera bud inte kan leva på sin lön, för då kan det allmänna gå in med ekonomiskt bistånd och bidrag – här kan det offentliga subventionera delar av gigföretagens affärsmodell. Det är en orealistisk replik som får det att låta som en enkel sak att jobba samtidigt som du kan få ekonomiskt stöd.

När vi möttes iAktuellt säger Kopsch att kampanjens fokus ligger på att belysa frågan om "det stora problematiska utanförskapet" och de människor som är utanför arbetsmarknaden. Med Timbros egna mått skulle många av de som cyklar åt Foodora inte räknas som självförsörjande eftersom de tjänar under 13 500 kronor i månaden. Och kampanjen är ett närareklamsamarbete med Foodora där Kopsch bara ska tala gott om affärsmodellen och verksamheten. Om anställda cykelbud streamar sitt arbetspass, opinionsbildar i den rosa uniformen, eller om cykeln välter och maten hamnar på marken får de varningar, "strikes", med risk för uppsägning. Kopsch friskvård sker helt utan risk.

Svaret på kritiken har mest handlat om avsändaren. Antingen handlar det om en okunnig vänsterblob som vill illa, ser ner på cykelbud som jobb och hatar företag i största allmänhet. Eller om en högfärdig och nitisk hatare helt utan egna förslag, som lever för fajten.

Kopsch har under veckan upprepat argumentet att meningsmotståndare verkar sakna egna förslag. Förutom att det är en kass ursäkt för en kassare arbetsmiljö är det inte heller sant. Det är inte så att de enda två alternativen är att allt fortsätter som förut med problemen det innebär – eller att rubbet ryker. Bud som vågar uttala sig i medier lyfter själva saker som borde bli bättre, och forskare som Johan Alfonsson ger viktig inblick i det systematiska bland giganställdas villkor och vardag.

Som kampanj är det osäkert om det underhållande cykelbudslajvandet har uppfyllt syftet. På ett sätt blev det en diskussion om utanförskap. Men istället för påhittade definitioner om självförsörjning lyser lampan starkare på det klassbaserade utanförskap som Timbro vill att fler ska fastna i, där en underbetald ofta raskodad arbetsstyrka sliter åt riskkapitaltunga miljardbolag och curlade kontorsnissar.  

Kopsch avslutar veckan med att säga att 70 nya bolag som Foodora är den enda lösningen.