BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Eftersom det är odiskutabla siffror kanske den faktiska skillnaden i månadslön ändå är det mest slående. Snittet för en månadslön för en kvinna i arbetaryrken är 18 500 kronor, en man i arbetaryrken 25 000 koronor, en kvinna i tjänstemannayrken 31 500 kronor och för en man i tjänstemannayrken 40 700 kronor. Och så fortsätter det, sida upp och sida ner med kartläggning och bevis för att klass och kön spelar roll för dina möjligheter i livet. Jag skulle kunna nöja mig med att skriva något slagkraftigt om att klassamhället finns, men det känns lite gjort. Jag är mer intresserad av vad det betyder.

Det blir än tydligare att en analys krävs när högers stora tankesmedja Timbro i en essä med den provocerande rubriken ”Sverige är ett klassamhälle. Och?” gör sig lustiga över att de förstår att klassamhället finns. Essän, som stundtals är seg och väl lång, går att sammanfattas i nyckelmeningarna ”Sverige är ett klassamhälle. I ett fritt samhälle kommer nämligen alltid skillnader märkas, som ett naturligt resultat av att människor har olika intressen, olika mål och olika livsstil”.

Det var länge sedan jag läste ett så oreflekterat försvar för en så kallat organisk samhällssyn. Essän är tryckt av en stark organisation med nära band till de som rustar sig att ta över makten i det här landet. Det gör frågan om vad klassamhället är än mer relevant. Kanske till och med akut, om högern nu går till försvar för en gammal socialkonservativ samhällsordning.

Det kan framstå som obegripligt att någon fortfarande försvarar klassamhället och förfäktar idén om skomakare bliv vid din läst. Att det finns belästa män som på riktigt tror att landets 15-åringar funderar på om de ska välja en framtid som storköksbiträde på deltid, med låg lön och slitna axlar eller om de kanske ska ta och söka in till juristprogrammet i Uppsala.

De allra flesta av oss är inte så ideologiskt förblindade, utan ser något annat. Vi ser att klassamhället finns och att det inte betyder ett fritt val mellan olika livsstilar. Klassamhället är motsatsen till frihet. Klass begränsar.

Det handlar om pengar, så klart. Den faktiska lönen är pengar du faktiskt kan göra av med. Det kan ge dig frihet att köpa nya prylar, göra roliga saker på semestern, bo större eller ta med ungarna på fler äventyr. Eller motsatsen om din lön är för liten. Men klass går inte bara att mäta i pengar. Det sitter så mycket djupare.

Din klass avgör dina möjligheter till makt. Den som har ett lägre utgångsläge har alltid svårare att slå sig fram. Det är svårare att ta fighten mot missförhållanden på jobbet om du inte har en trygg anställning och det är svårare att bryta upp från ett trist äktenskap om du inte har lön nog att hyra en egen lägenhet. Din klass avgör också din grad av frihet. Den som har pengar på banken vågar hoppa av och pröva sina drömmar. Det kan inte den som måste använda varje lön till att få varje månad att gå ihop ens drömma om.

Och kanske avgörande är det kulturella kapital som en person tilldelas genom att tillhöra den övre delen av klasskalan. Den 15-åring, som 30 år senare ser sig själv ståendes i ett skolkök med värk i axlar och rygg, gjorde inte valet mellan detta eller att bli jurist. Hon gjorde antagligen det enda valet som var möjligt. Aldrig någonsin hade hon kunnat tänka sig att en sådan som hon skulle kunna läsa på universitetet.

Om hon hamnat i Uppsala hade hon fått brottas med hur hon skulle klä sig, vad hon skulle småprata om, hur hon skulle bete sig på fester, att aldrig varit på opera, att inte kunna be pappa om extrapengar, hur det gick att ha så där glansigt hår utan några kluvna toppar och hundratals andra små markörer som skulle skrämma och trötta ut henne varje dag. Hon skulle aldrig kunna hitta ett bra sätt att berätta för familjen på julafton vad det var hon höll på med egentligen, och även om alla skulle vara stolta skulle ingen förstå. Hennes klass höll henne tillbaka, satte upp hinder och gjorde vägen så mycket svårare än för någon med rak rygg och glansigt hår.

Ja. Klassamhället finns och det betyder att vi varje dag begränsar människors frihet. LO:s jämlikhetsbarometer avslutas med en rad konkreta förslag för att bryta de ekonomiska och kulturella hinder som klassamhället skapar. För det är just men reformer för ökad jämlikhet friheten kan öka. Jämlikhet är ingen snällpolitik. Omfördelning av ekonomiska resurser är att omfördela makt, och att omfördela makt är att öka frihetens räckvidd. Just därför är högern emot. Överklassen är gärna snälla, men vill inte ge fler människor friheten att på riktigt bestämma över sina liv, och absolut inte dela med sig av makten.