Kommer ni ihåg när restaurangkedjan Max ledning gick ut med en uppmaning till sina anställda att rösta på alliansen i riksdagsvalet 2014? Ja, det är ju ett tag sedan nu så några av er har väl kanske glömt det och gått vidare. Själv blev jag så fruktansvärt upprörd av den där historien att jag inte har kunnat göra det, faktiskt.
I ett utskick till de anställda gick alltså Max ledning i januari 2014 ut med att det skulle få katastrofala följder för företaget om Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vann riksdagsvalet samma år. Underförstått att de anställda borde akta sina arbeten och rösta därefter. Tilltaget väckte skarp kritik. Förutom att det hela var moraliskt oförsvarbart har det nu visat sig att de hade fel i sak.
Att Socialdemokraterna fick regeringsmakten fick inga katastrofala följder för Max. Inte för de anställda heller. Visserligen höjde regeringen inte restaurangmomsen när de tillträdde men sedan januari i år betalar arbetsgivare full arbetsgivaravgift för unga och ändå är arbetslösheten för den gruppen lägre nu än på 13 år. I oktober förra året gick Max ut med att man hade för avsikt att nyanställa 750 personer och i förra månaden kom beskedet att Max gör en rekordvinst. Under 2016 ökade rörelseresultatet med 26 procent.
Det gör mig ofantligt glad att det går så bra för ett av våra stora svenska företag men i ljuset av händelsen 2014 väcker det också en hel del irritation.
En del arbetsgivare sätter sina egna intressen så orimligt mycket högre än de anställdas och det behöver lyftas. Det är klart att företag, ja Max i just det här fallet nu då, strävar efter att tjäna så mycket pengar som möjligt och att de var rädda för att tappa rabatten för sina unga anställda, den där gången. Men konsekvensen av påtryckningarna de utövade blev ju att de anställdas demokratiska rättigheter inskränktes och det är verkligen inte okej.
Andra gånger är det trygga anställningsvillkor, goda arbetsförhållanden eller tillräcklig lön som får stå tillbaks till förmån för företags tillväxt och lönsamhet och så kan det ju bara inte få vara. I Sverige borde alla kunna räkna med goda arbetsvillkor.
Ibland känns det som att vi svenskar tar alldeles för mycket för givet, saker som alldeles säkert inte skulle förbli om vi inte kämpade för dem. I en tid av individualism får vi inte glömma bort fackets roll och att vi genom att förena oss inte bara kan skydda våra egna intressen utan också visa solidaritet med andra. Vi kan också bidra till förbättrade villkor om vi väljer att kolla upp affärer vi handlar av, restauranger vi äter på eller företag vi använder oss av. Har de inte kollektivavtal skulle i varje fall inte jag vilja anlita dem.
På tal om det – sedan förra året kräver den politiska majoriteten i Sundsvalls kommun kollektivavtal eller liknande för företag som ska få delta i kommunala upphandlingar genom sin inköpsstrategi. Äntligen!
Det spelar roll vilka som styr, kom ihåg det!
