Finns det något att förstå som inte bara är helikopterbilder på en värld där fascism, extremt våld och förakt mot människor manifesteras?
Ja, terror är fascism.
Oberoende om den utförs av en stat eller om den genomförs av en organisation som använder religion som förevändning för hatet. Islamistiska sekter skyller på en gud för att ta sig rätten att hata och mörda, nazistiska sekter hittar på en ”nation” som ger dem rätt att mörda (tänk Behring Breivik). De hatar rätten till åsikter och till en tro. Det vägrar människor rätten att söka en mening i livet genom att våga tro på kärlek eller kanske en gud.
Men det finns ingen kärlek i att mörda, det finns ingen tro som motiverar förtryck av andra, det finns ingen religion i detta, bara hat.
Terrorister är fiender till all frihet, den politiska, den kulturella, den religiösa.
Men terrorister är också ständigt misslyckade.
Det finns inte en terrorhandling som uppnått det sekten ville åstadkomma.
Tvärtom har försöken att med skräck styra samhället alltid slagits tillbaka.
Carl Bildt pratade i SVT under fredagen om att när terrorn förra gången drabbade Sverige med en bomb på Drottninggatan som bara dödade bombmannen, så ändrade det inte vardagen eller politiken i Sverige. Terrorns försök att styra fungerade inte.
Men Bildt glömde bort morden i Trollhättan. En Darth Vader-maskerad person som mördade på rasistiska grunder. Den terrorn glömmer Bildt kanske för att det inte stämmer med den bild han har av terrorns syfte. Den galne mördaren är inte terror, bara den galna sekten?
Men vänta nu. Alla terrorister är galna, man kan inte begå ett sådant brott mot oskyldiga på en gågata eller skola utan att vara galen.
Jag tror att vi alla förtränger och glömmer. Alla radikala som glömt terrorn från Röda armé-fraktionen (RAF) som i Tyskland på 70-talet skyllde på gömda skyddade gammelnazister och ny polisiär övervakning för att motivera sin terror. Jag såg affischer med deras förkortning på väggar i svenska sovrum. Ebba Grön försökte i punkvågen skämta med refrängen ”Jag håller på R-A-F”, för att det var fräckt och utmanande och förklaringen att förkortningen stod för Rågsveds Alliansens Fotbollsföreningen var ju klockren. Men varför skämta om terror överhuvudtaget? Så naiva även vi radikala socialister var.
Kan vi enas om detta?
All terror är människofientlig reaktionär hathandling oberoende om det utförs av en organisation eller en individ som väljer organisationens sanktion som sitt motiv.
Terror är fascism.
IS är fascism.
Breivik är fascism.
Hela deras grundsyn på samhället leder till samma fascism, hat mot kvinnors frihet och hat mot demokrati, och varje like på sociala medier för att öka motsättningar och hatbilden är en vandring på samma stig mot fascism.
Inget utanförskap motiverar hatet som gör att man kör med lastbil in i en folkmassa.
Inget hot motiverar våldet.
Så vad gör man när en människa dör framför ens ögon? Vad gör man med denna känsla av meningslöshet?
Terror är en sjukdom och penicillinet heter solidaritet.
Människor som kontaktar andra och säger ”kom hem hit om du är ensam”.
Människor som fyller blodcentralens rum.
Människor som går över Västerbron i en avstängd stad och pratar om livet och frågar om någon behöver hjälp.
I några timmar kände nog hundratusentals Stockholmare det som andra städer i Syrien, Irak, Frankrike eller Tyskland också känt. Är barnen hemma? Var är min älskade? Hur mår min vän?
Terror är skrämsel men vardagen är starkare än så.
Satans mördare.
Satans fascister.
”Sluta ta bilder”, ropade Gahangir när kvinnan var död och väktare kom.
Vi är större än terrorn.
Vi är fantastiska tillsammans.
