Jag själv, just i år gör jag det för Dmitry Petrov. 

Han gick även under namnet Ilya Leshiy. Den ryske anarkisten som tog värvning i Ukrainas armé, som stred mot sina landsmän för att det finns viktigare och starkare krafter än nationens gemenskap. Dmitry stred för att en rysk förlust kan befria inte bara den ryska befolkningen, kvävd och kontrollerad av Vladimir Putin, utan även Belarus och federationens förtryckta vasallstater. Dmitry riskerade allt för denna idé, att frihet måste försvaras mot det auktoritära. 

Nu är han död. Stupad i strid i Bakhmut den 19 april, enligt uppgift i samband med ett försök att göra en motoffensiv. Hans vänner sörjer honom djupt. Uppenbarligen har han också gjort avtryck bland de många, från olika nationaliteter, som ligger till vänster politiskt och engagerat sig för Ukraina. 

Taras Bilous, ukrainsk socialist och soldat, skriver en rörande minnestråd på Twitter. Om vilken sorts människa han var, Dmitry. Historiker och antropolog. Han kände en koppling till det kurdiska projektet Rojava, han försvarade mänskliga rättigheter, han bekämpade entreprenörer som försökte bygga sönder gamla kvarter, han förstod klimatkrisen som en av vår tids stora frågor. Ja, han boxades också mot nazister på Moskvas gator. Anarkist i hjärtat. Men aldrig dogmatisk, alltid öppen för samarbeten med alla han kunde hitta beröringspunkter med. Tvingad att lämna Ryssland. 

Dmitry tvekade aldrig att strida för Ukraina, mot ”Kremls imperialistiska aggression”, som han formulerade i en videointervju som gjordes i fält. Dmitry överlevde sammandrabbningarna i Svatovo och Kreminna. Men nu är han död. 

Han visste att det kunde hända, att det till och med var sannolikt. Så han lämnar denna värld med en sista förberedd hälsning, som nu ligger kvar digitalt, som en spöklik hälsning från någon som offrade precis allt för sin övertygelse om att en bättre värld är inom räckhåll.

Jag intervjuade honom över mejl en gång, träffade honom aldrig, men hans glöd fanns där i orden han skickade, om den moraliska skyldigheten att göra motstånd.

”Han var den finaste”, skriver en av hans nära till mig nu, med minnen som inte handlar främst om politik och aktivism utan om sena nätter och skratt som aldrig vill sluta, den där stämningen som bara kan uppstå mellan mycket goda vänner, där ett skratt liksom ekar mellan perfekt synkade personer.

Läs hans sista hälsning idag, läs den för imorgon:

”Jag gjorde mitt yttersta för att bidra till segern över diktaturen och föra den sociala revolutionen närmare. Som anarkist, revolutionär och ryss fann jag det nödvändigt att delta i det ukrainska folkets väpnade motstånd mot Putins ockupanter. Jag gjorde detta för rättvisa, för försvar av det ukrainska samhället och för befrielse av mitt land, Ryssland, från förtryck. För alla människors skull, de som är berövade sin värdighet och möjligheten att andas fritt av det vidriga totalitära systemet som skapats i Ryssland och Vitryssland. 

En annan viktig orsak att delta i detta krig är att visa på värdet av internationalism genom att göra mig själv till exempel. I dessa dagar då den dödliga imperialismen väcker, som ett svar, en våg av nationalism och förakt för ryssar, argumenterar jag med ord och handling: Det finns inga dåliga folk. Alla folk har samma sorg: giriga och makthungriga härskare. 

Mina kära vänner, jag ber om ursäkt för att jag orsakar er smärta genom att försvinna. Jag har uppskattat er värme så mycket. Men jag är övertygad om att kampen för rättvisa och mot förtryck är en av de mest värdefulla saker som en människa kan fylla sitt liv med. Och denna kamp kräver uppoffringar, även totalt självuppoffring. 

Det bästa sättet att hedra mitt minne är om du fortsätter att aktivt kämpa, övervinna personliga ambitioner och onödiga destruktiva motsättningar. Om man fortsätter kämpa aktivt för att uppnå ett fritt samhälle baserat på jämlikhet och solidaritet. För dig och för mig och för alla våra kamrater. Risker, berövande och uppoffringar på denna väg är våra ständiga följeslagare. Men var så säker – de är inte förgäves.”

Det var för detta han valde att ge sitt liv.

Tack, Dmitry.

Jag minns dig.