Anonyma vittnen, visitationszoner och kameraövervakning. Regeringens åtgärder för att verka tuffa och handlingskraftiga i väljarnas ögon fortsätter, och nu har en tidigare insomnad debatt från 2010-talet väckts till liv igen.

Så här knappt tio år efter den debila tiggeridebatten har blott 15 svenska kommuner infört lokala tiggeriförbud. Från Trelleborg i söder till Eskilstuna i norr (nåja). Vellinge i sydvästra Skåne, som tidigare utmärkt sig genom sitt militanta flyktinghat, var först ut.

Vellinges kommunalråd Carina Wutzler (M) uttryckte stolt hur glad hon var över att ännu en gång kunna sätta sin kära hemkommun på Sverigekartan.När kommunpolisen Jörgen Sjåstad fick frågan av SVT om hur många tiggare det fanns i Vellinge vid tillfället, svarade han ”två”.

Och även om tiggarna har blivit betydligt färre även i resten av Sverige ska nu ett nationellt förbud mot fattigdom utredas. Ansvarig för alltsammans är juristen och högerspöket Krister Thelin.

Ja, samma Krister Thelin som 2022 fann det lämpligt att på X kommentera Miljöpartiets dåvarande språkrör Märta Stenevis utseende med att hon ”med sina stickande ögon och gälla röst påminner om en annan apokalyptisk predikant”.Att han skulle landa i något annat än att ett tiggeriförbud är toppen håller jag för osannolikt.

Samma iskalla cynism återfinns i regeringens syn på missbrukare. Här har man, med Sverigedemokraterna som stark pådrivare, följt i Socialdemokraternas fotspår när det gäller att sparka på de allra mest utsatta. 

Uffes gäng vägrar envist att ens utreda en avkriminalisering av narkotika, trots att både Folkhälsomyndigheten och många andra experter pekat på att en sådan förändring hade kunnat förbättra situationen avsevärt för missbrukare.

Nyligen satt socialminister Jakob Forssmed (KD) i en numera klassisk intervju hos Anders Holmberg i SVT:s 30 minuter. Trots halvtimmen lyckades Forssmed inte ge ett enda tydligt svar på varför regeringen vägrar tillsätta en utredning om avkriminalisering. 

När Holmberg till sist försökte avsluta intervjun, stammade Forssmed fram något obegripligt om hur Holmberg hade "fastnat" vid frågan, istället för att diskutera alla de jätteviktiga saker som Forssmed försökt styra in samtalet på. Vad nu det var.

Varför stanna vid böter när man dessutom kan skicka iväg pundaren med bananbåten?

Sverige har under lång tid haft en narkotikapolitik som cementerat oss i toppen över narkotikarelaterade dödsfall i Europa. Trots detta är regeringen uppenbart livrädd för att tillsätta en utredning, som av allt att döma hade kunnat rädda många liv, och avslöjat den svenska restriktiva politiken för vad den egentligen är.

Man går till och med så långt att man i Tidöavtalet beskriver missbruk som ”bristande vandel”. Det innebär alltså i praktiken att en beroendesjukdom hade kunnat utgöra grund för utvisning. Varför stanna vid böter när man dessutom kan skicka iväg pundaren med bananbåten? Väldigt kristet, Jakob Forssmed.

En så här hård och omänsklig inställning är inte bara ett direkt hot mot de allra svagaste, utan det säger också något om hur vilse vi är som samhälle. 

Utredningen om ett nationellt tiggeriförbud förväntas ligga på regeringens bord 2025. Stödhjulet Liberalerna lovar förvisso att ta strid mot det. Precis som man lovade att stoppa visitationszonerna, eller att lämna regeringen om klimatmålen inte uppnåddes, eller att aldrig samarbeta med nyssnazister. 

Men nu sitter den liberala vakthunden bekvämt i maktens knä, och det framstår allt tydligare som att den enda frihet man faktiskt verkar eftersträva är friheten från ansvar. Friheten att söka vård för ett missbruk utan att riskera repressalier däremot – eller friheten att be om hjälp för att överleva – ska väck.

Man vill inte behöva se den fattige på väg hem från jobbet, eller på väg till afterworken. Men framför allt vill man inte behöva ta tag i de riktiga problemen, de som faktiskt kräver handlingskraft – på riktigt. Att verka tuff och handlingskraftig är uppenbarligen betydligt viktigare än att faktiskt vara det.