En ensammårdhund ägnar all sin energi till att hitta en partner. Det vanligaste sättet att bekämpa den är därför att släppa ut en mårdhund i naturen med en sändare – tills den hittar en annan mårdhund. Med hjälp av sändaren kan djuren lokaliseras och den nyfunna partnern avlivas utan pardon. Sedan får mårdhund nummer ett – judasdjuret – fortsätta att leta efter en ny äkta hälft. Proceduren upprepas.
Det är som ni hör inte särskilt vackert. Jag kan knappt föreställa mig hur traumatiserade dessa eviga incel-mårdhundar måste vara.
Men kampen mot invasiva arter är inte någon liten nischfråga som kan sopas under mattan. Främmande arter spelar en olycklig nyckelroll i 60 procent av alla utdöenden av växter och djur som sker i världen. De invasiva arterna blir dessutom fler på grund av klimatförändringar. I Sverige är lupiner, jättebalsamin, mink, svartmunnad smörbult och mårdhund några av de största hoten.
De tränger undan inhemska arter, river upp intrikata livsmiljöer.
Det allrabästa sättet att bekämpa sådana arter är att ingripa tidigt. Hinner den etablera sig kan det i många fall vara försent. Ett bra exempel är mördarsnigeln. När den kom till Sverige tvistade myndigheterna länge om vem som hade ansvaret och finansieringen uteblev. Arten som först bara fanns på en enskild plantskola gör nu livet surt för trädgårdsälskare i hela landet. Trots initiativ som "Mördarsnigelns Otursdag" går det inte att bli av med den.
Nu är det dags igen.
Den främmande arten stenmård är här. Runt Bromölla närmare bestämt. Ett präktigt mårddjur, ganska lik den inhemska skogsmården. Men hur vacker den än må vara, är den en främmande art.
Det är just nu fullt möjligt att få bort stenmården, som finns på en mycket liten yta. Men timingen är olycklig. Naturvårdsverket genomgår just nu ett stålbad efter att väldiga neddragningar från regeringen. De framgångsrika åtgärderna mot stenmård ska stoppas, Naturvårdsverket menar att de inte längre har råd.
Länsstyrelserna vittnar om att de tvingas till liknande prioriteringar. Åtgärder mot exempelvis jätteloka, parkslide och lupiner måste dras in. Naturvårdsverket går på svältkur och en stor del av åtgärderna har dessutom bundits upp av regeringen i riktade satsningar.
Avbrutna åtgärder är ett enormt hot mot den biologiska mångfalden i Sverige. Men det kommer också att bli ett helsike för folk. Redan i sommar kan din trädgård bli ett hav av jätteloka och parkslide.
Det är inte en besparing. Det borde vara ett fall för lyxfällan.
Det är dessutom en neddragning som kommer bli dyr. Naturvårdsverket sparar in två miljoner på att avbryta satsningarna mot stenmården. Men i de länder där den etablerat sig förstör mårddjuret vindar, biter sönder kablar och tuggar sig igenom elbilar. I Tyskland bedöms skadorna från stenmården uppgå till miljardbelopp varje år.
Det är inte en besparing. Det borde vara ett fall för lyxfällan.
Det är sällan jag håller med Jägarförbundet men när de på Dagens Nyheters debattsida varnar för vad som håller på att hända gör de helt rätt. Tyvärr riktar de merparten av kritiken mot Naturvårdsverket. Men det är framför allt regeringen som bär ansvar för att arbetet mot invasiva arter bromsas och naturvården faller sönder.
Tidöpartierna vill strypa invandringen. Men de har öppnat sina hjärtan för alla världens djur. I sommar kan ni se fram emot att stifta bekantskap med stenmården. Det kan bli början på samma långa relation som vi har med mördarsnigeln.
