I fattiga områden är folk mer talföra. Verkligt fattiga människor är dessutom ibland vana vid att få hela sina privatliv vända ut och in hos socialen för att myndigheterna ska komma åt varje liten tillgång.

Därför är det alltid lika spännande att få en inblick i de riktigt rikas vardagsliv, och det har vi nu fått när pensionsbolaget Allras vd Alexander Ernstberger häktats (och han är inte den ende i bolaget som fått polisen på sig).

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Kronofogden har till och med varit hemma i Alexander Ernstbergers 50-miljonersvilla med havsutsikt på Lidingö och beslagtagit föremål. I häktet plockade polisen dessutom av honom hans Rolexklocka, värd över 100 000. När Kronofogden var i villan ringde för övrigt grannarna polisen i tron att inbrottstjuvar var i farten när föremål bars ut av okända män (varför görs det inte fler komedier om den ekonomiska överklassen?).

Listan på de föremål som Kronofogden beslagtagit i villan – där en egen helikopter är i en klass för sig – har publicerats i pressen, och den är verkligen fascinerande att läsa.

Här finns till exempel en grå plånbok/korthållare från Louis Vuitton som värderas till 1 000 kronor (alla värderingar är preliminära och troligen kraftigt i underkant) och en bag av samma märke, värderad till 5 000 kronor.

En hel del värdeföremål ligger faktiskt i paket eller oöppnade påsar, såsom en Apple-tv i ”oöppnad förpackning” (han hade en tidigare också), en ”större tavla i paket” (2 000 kronor), två kastruller av märket Le Creuset – ”nya i kartong” – värderade till 3 200. I en väska ligger en drönare, men det är oklart om den använts eller inte. Man får en stark känsla av att denne man är så rik att han helt enkelt inte hunnit öppna många av de saker han köpt.

Vattenskotern är värderad till 150 000 kronor och hagelgeväret till 15 000 kronor. Konstintresset är påfallande, med bland annat en döskalle i brons, några foton, en skulptur av ett gethuvud i hönsnät och naturligtvis några Svenskt Tennföremål. Buddhaskulpturen i sten kanske dock går mer på kitschkontot.

Men jag ser att han har en citronpress av märket Alessi, värderad till 1 000 kronor. Det är nästan så man andas ut av vardaglig lättnad när man ser den räknas upp, den verkar rentav vara uppackad.

Så vad är det vi ser på den här famösa listan med inventarier från en Lidingövilla? Svar: Vi ser det svenska pensionssystemets förfall. Allra har skaffat sig sina rikedomar via det premiepensionssystem som infördes vid millennieskiftet.

Till Socialdemokraternas försvar måste sägas att just den delen i det nya pensionssystemet infördes på borgerligt initiativ; Socialdemokraterna gillade det inte. Men de gick trots allt med på hela omläggningen av pensionssystemet. En omläggning som byggde på det otroliga antagandet att världsekonomin alltid ska växa och på att människors livslängd inte ökar nämnvärt.

I dag räknar LO med att en medlem i Kommunal som pensionerats 2014 bara får 58 procent av sin slutlön i pension och en industriarbetare 60 procent. Löftet när reformen presenterades var 67 respektive 71 procent. Det nya pensionssystemet har gjort att arbetare och i synnerhet arbetarkvinnor missgynnas i förhållande till tjänstemän – och här pratar vi inte ens om den del av pensionen som kallas garantipension (som är utbruten ur pensionssystemet) och som i dag är extremt låg för många arbetarkvinnor.

När det nya pensionssystemet hade varit ute på remiss bland gräsrötterna i det socialdemokratiska partiet på 90-talet beslöt partiet faktiskt att inte offentliggöra svaren från rörelsens fotfolk. Praktiskt taget alla avskydde det nya pensionssystemet. Locket lades på.

Men det är inte bara bilden av förfall man ser när man läser Kronofogdens lista på beslagtagna föremål i Alexander Ernstbergers villa. Det är bilden av ekonomisk valfrihet vi ser. Denna valfrihet leder helt enkelt till sjukliga rikedomar hos dem som berikar sig på systemet, vare sig det gäller skolor eller pensioner.

Jag kan inte låta bli att undra: Var den förre socialdemokratiske justitieministern Thomas Bodström, sedermera styrelseledamot i Allra, någonsin på besök i den där villan?

Vad tänkte han i så fall? Nej, jag tror inte att Thomas Bodström hade någon kännedom om skumraskaffärerna som bedrevs i företaget. Men han måste väl ändå ha undrat över varifrån alla de där bolagsvinsterna kom ifrån – och kanske över varför vd:n, en ung man i 30-årsåldern, anlände i en dyr Porsche till mötena?