I mitten av december ringer en chef på Tesla i Malmö upp en av sina anställda, Jänis Kuzmas. Efter ett kort kallprat kopplas också HR-chefen in, och så förmedlas det riktiga skälet till samtalet. Jänis fru har skrivit om Tesla i sociala medier, dessutom på plattformen X, med samma ägare som Tesla. Frun har skrivit inlägg om strejken och om övertidsarbete. Inte okej, meddelar cheferna, som vill att Kuzmas ska se till att hans fru inte uttalar sig något mer, trots att hon inte ens arbetar på Tesla.
Kuzmas är en av alla anställda i samma bolag som skrivit under ett, med svenska mått mätt, osedvanligt långt och detaljerat anställningsavtal. De avtal som Tesla har med sina anställda kan vara 70 sidor långa och omfatta både sådant som hör själva arbetet till – men också sådant som rör resten av de anställdas liv. Det handlar till exempel om inskränkt yttrandefrihet och äganderättsfrågor. Den som arbetar för Tesla och tillverkar, uppfinner eller skriver något på sin fritid har inte rätt till det själv: Genom juridiskt bindande avtal är det istället Tesla som äger rätten att profitera på det.
Och det stannar inte där. En anställd som slutar får inte börja arbeta hos en konkurrent förrän efter sex månader. Det är förvisso inte helt ovanligt att sådana skrivningar förekommer i anställningsavtal på arbetsmarknaden generellt, men då gäller det ofta anställda med högre positioner. Hos Tesla gäller det varenda en, från ingenjörer till mekaniker, tekniker och alla andra.
Experter som fått ta del av de långa och omfattande anställningsavtalen inom Tesla har uttalat sig om att de troligtvis i flera delar är mer långtgående än vad som är rättsligt okej – avtalen skulle inte hålla vid prövning i en svensk domstol. Det handlar om typiskt amerikanska avtal, där allt och lite till ingår, eftersom de tecknas på en arbetsmarknad som i stora delar saknar det som Sverige och svensk arbetsmarknad bygger på och kännetecknas av: kollektivavtalade villkor.
Anställningsavtal behöver inte vara 70 sidor långa här, eftersom de flesta villkor redan är avtalade och klara. Precis det som Tesla vägrar, av i grunden två skäl: prestige och tystnad.
Prestige hos ett bolag vars ledning otaliga gånger uttalat sig hatiskt och föraktfullt mot arbetare och fackföreningar och som gjort det till sitt livsmål att vinna över dem.
Tystnad och medvetet pådriven tystnadskultur hos bolagets anställda, dels för mystiken som uppstår kring ett hypat bilmärke och dels för att anställda som är rädda att uttala sig eller säga emot alltid är lättare att tygla.
Det kan låta som ett ovanligt cyniskt upplägg. Det är det inte. Snarare fäster det som händer på Tesla ett väldigt tydligt ljus på något som borde diskuteras – och problematiseras – betydligt mer i Sverige. Nämligen frågan om hur det går ihop att ha grundläggande rättigheter som yttrandefrihet i ett samhälle som samtidigt tillåter att samma rättigheter inskränks för människor så fort de hamnar inom ett bolags fyra väggar.
Den typen av lojalitetsplikt som Tesla menar gäller för deras anställda och dessutom för deras anställdas familjer är absolut i värsta laget, men lojalitetsplikt och munkavle genom anställningsavtal är inte främmande i Sverige. Här har de flesta anställda på den privata arbetsmarknaden skrivit under lojalitetsklausuler, antingen i separata avtal som hänger med anställningsavtalen, eller i själva anställningsavtalen.
Lojalitetsklausuler har också smugit sig in i många kollektivavtal. När arbetsdomstolen för åratal sedan slog fast hur lojal en anställd egentligen måste vara konstaterade man dels att själva grunden är att arbetsgivaren inte ska skadas av arbetstagaren, och vidare att lojalitetsplikt handlar om förpliktelser som går längre än vad som gäller i normala kontraktsförhållanden. Det handlar, enligt rätten, om så kallade biförpliktelser:
”Att arbetstagaren är skyldig att sätta arbetsgivarens intresse framför sitt eget samt att undvika lägen, där han kan komma i pliktkollision.”
Vad skulle kunna vara så viktigt, hemligt eller unikt i ett privat bolag att det skulle vara befogat att inskränka en människas grundläggande rättigheter att leva fritt, arbeta och yttra sig? Knappast någonting.
Sätter egna gränser för den yttrandefrihet och frihet som råder annars.
Förhoppningsvis står Jänis Kuzmas, hans fru och alla anställda på Tesla på sig mot sin arbetsgivare. Men den större frågan är det fullständigt orimliga i att bolag över huvud taget tillåts bestämma över sina anställda på ett sätt som sträcker sig långt utanför själva arbetet som ska utföras, som om de i praktiken utgjorde små egna stater, som stiftar egna lagar och sätter egna gränser för den yttrandefrihet och frihet som råder annars. Den frågan borde vara högprioriterad att lösa i ett demokratiskt samhälle.