I söndags var det Kollektivavtalens dag. Låt oss vara ärliga med att säga att dagen sällan väcker någon större uppmärksamhet, men en och annan lär åtminstone ha ägnat någon tanke åt trygghet och den svenska modellen. Så till vida man inte heter Elon Musk. 

Han lär ha gnisslat tänder och smitt ränkor i sin privatjet någonstans. 

Redan i januari blev IF Metalls strejk mot Tesla den längsta lagliga strejken i Sverige på 80 år. Snart har den pågått i fem månader, genom årets mörkaste månader. Strejkvakter har stått i snö och slask utanför verkstäder. Stödet har varit omfattande. 

Nu ökar dock försäljningen av Tesla-bilar. Musks ränkor har gett resultat. Fackförbunden ST och Seko har via Postnord infört sympatiåtgärder som blockerat leveransen av nummerskyltar till Tesla. Nu levereras de ändå, bland annat genom att Tesla beställer dem till ett nytt organisationsnummer. 2800 nya Teslor har sedan årsskiftet registrerats hos Transportstyrelsen. 

Till Dagens Industri säger Teslas Sverigechef att det bland de anställda inte finns “något som helst internt tryck att införa kollektivavtal”. Han skulle naturligtvis aldrig säga något annat, om så kraven levererades av en hel parad servicetekniker till hans egen ytterdörr. Jag håller öppet för att det redan hänt. 

För en som stöttar strejken är allt ovan sura uppgifter att svälja, samtidigt bekräftar det en sanning som ständigt råder på arbetsmarknaden: maktbalansen är skev. Hur mycket Svenskt Näringsliv och Timbro än lägger marknadsföringspengar på att gasta om annat så är arbetsgivaren alltid den starkaste parten. Inte minst när högsta hönan heter Elon Musk. 

Här finns alltså både ränkor, massiva kontaktnät och pengar som kan köpa tio livstider jurister vars enda uppgift är att hitta luckor i lagstiftningen och kringgå all möjlig praxis. I fackförbunden har medlemmarna i slutändan bara varandra och organisationen man själva byggt upp. 

Nu har starka lobbykrafter ännu en gång trummats ihop för att få regeringen att ändra konflikträtten. Sympatiåtgärderna skadar “oskyldiga” företag påstås det. Arbetsgivarorganisationen IKEM har gått så långt som att påstå att ett företag tvingats säga upp 20 personer på grund av rådande blockader. 

Det är trams, så som det påpekas av Martin Klepke i tidningen Arbetet. När arbetare tas ut i strejk, inklusive sympatiåtgärder, betalas deras löner av facken själva. IKEM:s medlemsföretag har helt enkelt vägrat att ta emot IF Metalls lönetäckning. Därför får 20 personer gå. 

Så långt kan näringslivet alltså gå för att hitta case att kommunicera i sin pågående kampanj. Och även här hamnar arbetande människor i kläm. 

Svenskt Näringsliv och andra svenska arbetsgivarorganisationer brukar alltid framhävda hur mycket de stöttar den svenska modellen där fackförbund och arbetsgivare förhandlar om villkoren på svensk arbetsmarknad. Mycket pekar på att man talar med kluven tunga. 

Kanske minns ni den extremt sågade rapporten som Timbro släppte om Tesla nyligen? Rapporten var fylld av juridiska missförstånd och rena sakfel. Ändå vill man gå så långt som att riva upp grundlagen för att dra undan mattan på svensk arbetsmarknad såsom vi känner den. Den rapporten har Svensk Näringsliv betalat för. 

Lyckligtvis är IF Metalls strejkkassa välfylld. Sympatiåtgärderna står fortfarande starka. När Elon Musk slutar gnissla tänder är det en dålig dag för Sverige.