Jag får siffror om att antalet dollarmiljardärer på jorden nu tillsammans äger mer än – summan går inte ens att begripa – 100 000 miljarder kronor. Nytt rekord! Sedan pandemin bröt ut har de rikaste ökat sina förmögenheter med 40 till 60 procent, det är skattesänkningar och statliga stöd till finansmarknader som ger de effekterna. (Siffror från den schweiziska banken UBS.)
Samtidigt kommer EU med siffror på fattigdom som visar att var femte medborgare riskerar fattigdom. Gissa vilka land där risken ökat mest? Malta och Sverige. Och då är siffrorna ändå från 2019, precis före pandemin.
Om man tar de där två olika siffrorna, om man försöker greppa avståndet mellan de stinkande rika och de utarmade, så är vi tillbaka i 1800-talet, låt vara att vi nu är rika och fattiga med en smartphone i hand.
Tekniken stoppar nämligen inte klassklyftorna.
Den ökar dem.
Det här kommer fortsätta så länge ekonomisk makt kan ägas av några få. De är bara 2 189 personer, dessa globala dollarmiljardärer. Tekniken som befriar oss (jo, den kan verkligen göra det rätt använd) kan istället bli en motor i ökade klyftor. Det beror på att kapitalismen går mot nära noll i marginalkostnad, det betyder att saker och tjänster är så billiga att producera att vinsterna på tjänsten blir enorma. Ett mobilsamtal kostar nästan inget att leverera men abonnemanget några hundra vilket gånger miljarder människor blir enorma vinster. Läkemedel, denna lilla kemiknapp man stoppar i munnen, kostar något öre att producera, priset för den sjuke är något helt annat och vinsterna därefter. När produktionen blir allt billigare blir det ”billiga priset” plötsligt en jättevinst eftersom allt kan bli en massmarknad. Om du fick ett öre per godispåse på jorden så är du snart världens rikaste person.
Om vi inte vaknar upp kommer snart världens rikaste vara solcellskapitalister, orsaken är att de lätt får kapitalet att skapa all denna energi och eftersom solen sen är gratis räcker det då med några ören per kWh för att bli rikare än Jeff Bezos.
Eller ta maten. Ju mer vi lär oss äta god onaturlig mat (tofu är till exempel inte naturligt, inte heller en vegokorv eller en godisbil eller blodpudding, allt är kemi) som tas fram på olika sätt och ju mer det här utvecklas desto billigare blir det att producera. Att göra en ”grön köttbulle” kommer kosta en tiondel av en animalisk kostar och den som äger den produktionen blir mångmiljardär på tioöringen, inte på kronan.
Ju lägre produktionspris desto högre vinstmarginal – om man kan dominera marknaden. När robotbilen snart kör dig runt för tio kronor där taxiföraren idag måste ta hundra så kommer vinnaren inte vara det gamla taxibolaget utan en Tesla-miljardär i USA som fick monopol eftersom alla som hade hans bil de första åren gav bort användardata från sina bilar till den AI som sedan blev bättre förare än en själv. Driften av bilen blir nästan noll. Tio kronor per resa en förmögenhet.
Eller tänk på streaming. Du har i snitt 2,3 tjänster aktiva. Månadskostnaden ska du nu slå ut mot din gamla biografbudget. Ja, du spenderar ungefär lika mycket men kostnaden för att sända film via nätet till miljoner jämfört med att ha en biosalong…
Vi behöver inte ens räkna. Vi förstår vad som hänt.
Den positiva berättelsen, den om att vi människor idag enkelt kan utrota all svält, bota nya sjukdomar, skapa nästan gratis energi, öka livslängd och ersätta allt onödigt papper med digitalt och all onödig plast med direktleveranser lokalt utan vakuumförpackning, all denna nya nanoteknik och alla andra nya material vi kan få, dessa flygande hjälpredor som kallas drönare och som står och leende lockar bara några år bort. Ja, vi vet att det snart är här men det betyder inte att klasskillnaderna försvinner, de kommer tvärtom att öka. För kampen handlar inte om att befria teknik, den handlar om att befria människor. Och då handlar allt om detta, som alltför få kallar vid sitt rätta namn: makten över produktionsmedlen.
Samma sak som gjorde att Englands revolution tekniskt och befolkningsmässigt på 1800-talet inte spreds till alla utan att Dickens gamla London var så eländigt fattigt för de flesta fast den tiden var rikare än någon annan någonsin varit, kommer hända igen och igen och igen.
Såvida de många inte äger produktionsmedlen. Gemensamt via det offentliga, tillsammans via arbetsplatserna, privat bland vänner och familj. Äga energiproduktion, äga matproduktion, äga kunskapsöverföringen, äga transporterna.
Så länge Jeff Bezos kan äga de utbytbara människor som får allt mindre betalt för att se till att allt billigare varor kommer hem överallt, då kommer han också bli rikare än den rikaste riking.
Så länge data om människors drömmar och vardag kan vara privat affärsegendom kommer Facebook eller Disney styra vilka val vi kan göra i kulturen.
Befrielsen är nära om vi inte låter någon annan äga den.
