“Den agila transformationen på Sveriges Radio går in i en ny fas! Nu bygger vi intern förmåga inom coachning och söker därför en strategisk enterprise agile coach som driver vår fortsatta agila transformation framåt, ansvarar för att hålla ihop vad agilt på Sveriges Radio är och leder arbetet med att bygga upp vår interna agila coachningsförmåga.”
På Twitter har man skrockat och förfärats. Public service har fallit för entreprenörslingot och slutgiltigt gått in i dimman.
Ordet “agil” förekommer i nästan varje mening. För en lekman är det omöjligt att förstå vad det ens är tänkt att man ska jobba med. Men kanske är det själva poängen.
Late stage capitalism är en term som blivit en meme. Det används om allt i kulturen som blivit absurt, självmotsägande eller uppenbart exploaterande. Begreppet dryper av sarkasm och förakt. Annie Lowrey spårar i tidningen The Atlantic termens användning från juicepressar med wifi-uppkoppling till kaoset kring Fyre-festival, en exklusiv kändisfestival som marknadsfördes med Kardashiansystrar och vars biljetter kostade tiotusentals kronor men som i slutändan blev raka motsatsen till lyx på en karibisk ö.
Ursprungligen var senkapitalismen en marxistisk term för att revolutionen snart är kommen. Kapitalismen avskaffar sig själv. Produktionsmedlen går övergår till oss. Lowrey citerar filosofen Theodor Adorno i The Atlantic-artikeln. På 60-talet menade han tvärtom. Senkapitalismen kommer ta oss längre bort från socialismen. Adorno fick rätt.
Revolutionen kom aldrig. Sveriges Radios annons riktar sig till potentiella medarbetare till it-avdelningen. Senkapitalismen gav inte kontrollen över produktionsmedlen till folket. Den gick till techkillarna istället.
Koder och algoritmer styr idag stora delar av våra liv. Filosofen Shoshana Zuboff, vars senaste bok ”Övervakningskapitalismen” låg till grund för en lång artikelserie på Aftonbladet Kultur under hösten, har kallat det en statskupp. Makten har flyttats från folket till Silicon Valley och våra nya härskare pratar dessutom ett språk vi inte ens förstår.
“Tillsammans med engagerade interna ledare, coacher och Scrum Masters kommer du att driva den fortsatta agila transformationen genom flera delar av organisationen.”
Som journalist är det lätt att fnissa. Jag har också skrattat och förfärats. Men bakom annonsen finns en helt ny värld, och journalister har inte ens orden att granska den.
Så kan public service gå in i dimman. Tekniklösningar för miljardbelopp säljs på kommuner och myndigheter utan att politikerna har en aning om vad de köpt för skattemedel. Notan blir alltid högre än beräknat. Våra gemensamma resurser dräneras på appar som inte fungerar. Och svaret på varför allt havererar är alltid att köpa en konsulttjänst som gör verksamheten mer “agil” och “enterprising”.
Plötsligt fastnar skrattet i halsen.