Finanskriserna har hanterats så att bolagsvinster och bankvinster snabbt återhämtats, medan hela det övriga samhället står stilla eller rentav går bakåt. Aldrig har vi haft så höga vinster i storbolagen och aldrig har vi haft så låga investeringar. En fjärdedel av världens BNP går i dag till sparande! Helt absurt.
Vi har en investeringsstrejk från stater och företag och det är klart det här är grundorsaken till att massarbetslösheten biter sig fast. Pengar som inte investeras blir alltid bubbel. Låtsasekonomi. Ett fjantbolag som Facebook kan i bubbelvärlden vara mer värt än energiföretagen, eller matproduktionen. Det är en låssasekonomi som inte kan skapa jobb.
Samtidigt pågår en långsiktig förändring som handlar om teknikutveckling. Robotarna. Eller för att göra det mindre dramatiskt... maskinerna. På 80-talet trodde man det skulle gå fort, de automatiska fabrikerna skulle ersätta dyra löntagare. Sedan kom globaliseringen och en miljard lågavlönade i Asien blev plötsligt tillgängliga för västs producerande företag. Utvecklingen bromsades upp en del. Låga löner och billiga frakter var kortsiktigt lönsammare än robotar i de länder där varorna konsumerades. Alltså världens rika länder.
Nej, det finns ingen bra uträkning på hur stor del av arbetslösheten globalt som faktiskt beror på att jobb blivit färre på grund av maskinerna. Eller tack vare kanske jag ska skriva.
För färre slitsamma, enformiga jobb är ju inget ont i sig.
Jag var nyligen på besök i en svensk solcellsfabrik, Midsummer. Den ligger i Järfälla. Jag gjorde en trevlig rundvandring. Det är tre små grupper av maskiner som tillsammans kan göra fem miljoner watt solceller på ett år. Maskinerna skulle få rum i Dagens ETC:s redaktionslokal. För att förstå storleken fem MW kanske jag ska förklara att denna lilla fabrik kan göra lika många solcellspaneler som hela landet sätter upp idag. Och nu det hisnande. Det behövs bara sex personer för att driva hela fabriken. Sex anställda, det vill säga sex löner och sex avtalspensioner och sex skattebetalare.
Hur finansierar man välfärden på det?
När man skapar ny produktion idag gör man det billigare med maskiner än människor. Apple har flyttat ”hem” tillverkningen av sina nya Mac Pro till USA eftersom maskinproduktionen gått så långt att den blir billigare än Kina eller Filippinerna. Dessutom minskar fraktkostnaderna. På samma sätt bygger Kinas nya fabriker på automation, inte på hundratusentals inflyttande bönder.
Det här är början på en förändring, vi går mot den andra maskinrevolutionen och det är klart det kommer att ta tid. Men låt oss tänka tanken fullt ut. Jag tror faktiskt facken och politiken måste göra det redan nu och inte vänta på en ny kris där kapitalägarnas nya vinster slår sönder samhället som helhet.
För den stora kampen framöver kommer inte handla om nya låglönejobb, den kommer handla om vem som ska ta vinsterna från den nya automatiska produktionen.
Med 25 procent av BNP bortkastat på sparande, måste skatterna förändras så att kapital beskattas som arbete.
Med sex istället för 600 anställda i fabriken måste vi fördela jobb på ett annat sätt.
Om vinsterna av produktiviteten (för det är i grunden det tekniska ordet för robotiseringen) går till några få kommer vi inte klara välfärd och sysselsättning. Ju mer maskiner som gör våra jobb, desto mer omfördelning måste vi ha i samhället. Robotarna kommer på samma sätt komma till vården, till utbildningen, till jordbruket.
Vi vet att det är på gång, vill man förstå mänsklighetens långsiktiga förändring är det enklaste att följa varje samhälles framtidsdrömmar och säg mig den nutida film om framtiden som inte innehåller en maskinell revolution?
Så vad behöver vi?
Lägre arbetstid såklart.
Högre gemensam grundinkomst.
Mer frihet och fritid att skapa annat och ta hand om varandra.
Mycket högre omfördelning från den rika procent som idag äger och styr världens kapital.
Jag tycker det här är ett rätt roligt budskap. De borgerliga politiker som slåss för att öka löneskillnader, öka vinster och öka nedskärningarna lever helt enkelt i en tid vi redan lämnat bakom oss.
De är omoderna i ordet enklaste bemärkelse. Framtiden stavas omfördelning. För inte ens H&M kan sälja sina varor till robotar.
