Marknaden ser som sin affärsidé att se till att vi ständigt är missnöjda med våra liv och utseenden för att få oss att köpa produkter som påstås bota vår otillräcklighet.

I politiken finns både och, de som slår följe människors goda viljor och de som aktiverar hat och rädsla för att skaffa sig makt, som de neofascistiska partierna i Europa. Och det är de som växer. Missnöje, uppviglat till oanade proportioner, är ett dödligt vapen i händerna på dem som söker makt och profit, men det är "andra" som utför själva dåden.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Dagarna innan Jo Cox, den älskansvärda brittiska Labourpolitikern, mördades av en i Storbritannien hemodlad terrorist, lanserade Ukip, ett högernationalistiskt parti som kämpade för Brexit, en ny affisch. Den föreställde "horder" av flyktingar och migranter, underförstått hotfulla, på väg mot Storbritannien, en affisch som svenska SD mycket väl kunde ha stått för.

När jag betraktar affischen tänker jag på att Jo Cox ägnade hela sitt liv, som Oxfamarbetare och politiker, åt att slå följe med det hyggliga i oss, att få oss att solidarisera oss med jordens fördömda, samma människor i yttersta nöd som Ukip istället utmålade som hot. Kort efteråt var Jo Cox död, mördad av en brittisk man, som nu ska genomgå en sinnessjukundersökning.

Undertexten är att Storbritannien till skillnad från arabstater eller USA inte göder masskjutningar och terrormord; en infödd, vit britt som slaktar en socialdemokratisk politiker "är antagligen tokig". Samma sak som Norge hoppades på när det gällde massmördaren Anders Behring Breivik, som i denna nordiska utpost dödade fler (mest unga socialdemokrater) än USA:s värsta massmördare hittills. Anders Behring Breivik slaktade 77 människor, massmorden på hbtq-medmänniskor i Orlando skördade 49 offer. Det var första gången jag önskat att jag haft en flaggstång, för att hissa regnbågsflaggan på halv stång.

Alla på offerplatserna säger samma sak: Hur kunde det hända här? I Norge, Utöya, i Trollhättan där Anton Lundin Pettersson gick till en skola och mördade invandrare, i Orlando där Omar Mateen sköt ihjäl 49 människor, i Birstall, i Yorkshire där Jo Cox mördades.

Mördarnas idé är att vi ska veta att de kan slå till var som helst, om de misstycker. Att hatet och mördandet pågår överallt, att de i sitt "missnöje" är beredda att släcka liv för att gå till historien; att döda gör dem trots allt till svarta ikoner. Och de var alla ensamvargar, som först efter dödandet "upphöjdes" till terrorister, det fanns ingen sovande cell som skickade ut dem annat än i deras egna, indoktrinerade hjärnor: Privatiserade terrorhandlingar och mord, helt i tidens och löpsedlarnas anda.

Högern, extremhögern och neofascisterna utmålar dagligen och hånfullt solidaritet, rättvisare fördelning, jämlikhet mellan alla folkgrupper och kön, generositet mot flyende, allt det som Jo Cox stod för, som fånigt, löjligt och skadligt PK, idiotförklarat som "politiskt korrekt".

Hennes mördare uppgav sig i rätten heta "Död till förrädare, frihet för Storbritannien." Men i Storbritannien vill många inte riktigt kännas vid att också där kan det uppviglande hatspråket leda vart som helst, inte bara i IS, den så kallade islamiska staten. Att hatet "gone global", sprider sig över världen, att IS massmördande inspirerar västerländska män till sensationella avrättningar, som de vet kommer att väcka skräck och rubriker.

Det vackraste jag har sett på länge är hbtq-communityts reaktion på hatmassmorden riktade mot dem alla i Orlando. Djup, outhärdlig sorg, men ständigt ett budskap om kärleksfullhet, tolerans, icke-hämnd och icke-våld. En stillsam tacksamhet över att så många i världen hört av sig i solidaritet med dem. Orlando är hbtq-världens 9/11.

Tänk om sådana människor hade styrt USA 2001, eller någon som Jo Cox. Vad Muhammed Atta, som ledde terrorattacken mot World Trade Center i USA hoppades på – och uppnådde – var att i "samarbete" med USA:s hökar skapa världskaos och än mer hat. Det lyckades, makt-/hatmånglarna känner varandra och vet hur man ska trigga varandra.

Vi lever nu i efterdyningarna av USA:s "svar" till Atta och kompani, invasionerna av Afghanistan och Irak, en sönderslagen arabvärld och ett Europa som visat sig inte alls ha tillfrisknat från fascism och främlingshat. Men ännu, i denna värld utmålar man hbtq- världen som "farlig" för moralen och avfärdar en människa som Jo Cox som en PK-drömmare. När det är deras vision av världen, som tillhör den möjliga framtiden, inte hatförespråkarnas hökars idé om det ständiga hatet och kriget, som ännu ger dem makt.

Vi borde vara fria människor, vi borde fatta att vi har en apparat innerst inne, som kan blockera det lockande hatet och slå följe med, älska sådana som hbtq-människorna i Orlando och Jo Cox. Eller hur, Jimmie Åkesson?

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.