Inte någon del av det, inte om vi är ärliga.
Allt det vi trodde var givet för en månad sedan är ifrågasatt idag.
Och vi blir rädda. Vad är det som händer med vårt samhälle?
Med våra liv?
Husarrest för hundratals miljoner människor i det nya jobbet vi alla fått för att få spridningen att gå långsammare. Kurvan ska slätas ut. Men samtidigt ska inget ändras, allt ska bli normalt och det här är
ett budskap som många vet är fel men vi vill det ändå. Tillbaka till det normala. Fredagskväll med vänner, det är ju det vi vill, inte sant.
Livet måste få fortsätta som det var för vi vet vad vi har men inte vad som kommer.
Men tänk om det som kommer är bättre?
De politiska beslut som fattas i ett krisläge kan och kommer alltid motiveras av just krisläget. Undantaget som gör att allt snart ska bli som förr.
När man stänger gymnasier gör man det inte för att utbildning i all framtid ska bli digital.
När man tar bort karensdag gör man det inte för att avskaffa den för alltid.
Fast det som händer är att man faktiskt – trots motstånd från det rådande – visar att det är fullt möjligt!
En annan värld är möjlig, tråkigt bara att den måste skapas för att undvika panik.
Jag har förmånen att jobba med fantastiska människor i och runt ETC och vi sitter nu alla i varsin kammare och försöker berätta om världen, nutiden och framtiden samtidigt som vi alla oroar oss för just förändringen. Ska det fortsätta så här?
Men när viruset är borta måste vi inte återgå till att arbeta som förr, vi kommer att ha lärt oss en möjlighet till som kan förändra – om vi vill – hur vi jobbar tillsammans men också med alla andra. Nätverksarbete betyder också att många fler kan delta litegrann, med just sina speciella kunskaper. Att få träffas igen och jobba ihop är en fantastisk glädje, en tillgång, men friheten att inte göra det alltid är att öka möjligheterna för individ och grupp.
Kommer det finnas stora kontorskomplex i framtiden? Med den enorma risk det innebär för företag när pandemin kommer? Eller kommer vi kunna organisera oss i lokala celler som sammanstrålar ibland men kan fungera mer självständigt?
Krisen visar svagheten i den centralism som de stora företagen skapar för att ägarens makt och kontroll ska kunna garanteras. De vansinniga bankpalatsen är till exempel där bara för maktkontroll av finansflödet. Om bankernas roll var att stödja den vanliga lokala ekonom skulle kontoren aldrig ha försvunnit.
Krisen avslöjar sjukdomen i ekonomin.
Att producera en maskin på hundra olika ställen, i små bitar i ett globalt flöde, bygger på ett ständigt uttag av fossil energi som alla klimatmedvetna inser måste bort. Men krisen visar också att produktionen kan förändras, regionala nätverk istället för globala kan ge både mer kreativitet och säkerhet.
På samma sätt avslöjar krisen varför vi får virus. De enorma monokulturerna i jordbruk, de enorma djurfabrikerna är känsliga och klarar inte en störning eller ett virus, vi har sett det gång på gång, virus efter virus. Matproduktionen måste bli cirkulär och med stor biomångfald för att vara motståndskraftig. Precis som vi människor. Äter vi bara en sak blir vi svaga, även om det är rätt antal kalorier vi får i oss.
Det är därför politikens agerande nu kan bli både rätt och samtidigt helt tokfel. När MP och S ger fem miljarder (med riksdagens stöd) till bland annat flygbolag i kris så är det en dröm om normalitet man försöker skapa. Men detta får ju inte ske!
Världen kan klara sig utan massflyget, det vet vi nu, självklart måste det finnas kvar flyg för akuta saker, nödvändiga snabba transporter eller resor, men vi kan faktiskt här och nu bryta den vansinniga flygkonsumtionen som en femtedel av jorden sysslar med. De flesta flyger ju aldrig.
Ett stöd till bolagens likviditet är då fel.
Istället ett stöd till de anställdas löner. Garantilöner åt flygpersonal. Stöd för utbildning och omställning. Förbud för privatjet och en satsning på järnväg när viruset klingat av är en ansvarsfull politik. Det löser både den akuta krisoron men börjar också omställningen.
Att MP istället kunde gå med på detta tokstöd till flygbolagen är en skandal.
Hur tänker man? Först rädda flygbolagen för att sedan lägga ner dem?
Det är lika galet som när man nu först räddar bankerna och sedan hoppas att de privata ägarna ska ”ta sitt ansvar”. Den här ”ansvarsfullheten” riskerar kosta partiet själva dess själ. Skillnaden mot C blir ingen.
Just när klimatpolitiken blir akuta beslut, sviker man sig själv.
För att förändringen skrämmer fast det normala förstör vår framtid.
Vi vet ju det idag. Vi ser det på satellitbilder och i forskarrapporter. Den minskade produktionen och trafiken gör att de smutsigaste områdena i Italien och Kina blir några dagar av ren luft. Koldioxid ser vi inte, men även det utsläppet minskar självklart snabbt.
Antalet sjuka som dör av luftföroreningarna minskar ungefär i samma storlek som antalet som istället dör av det nya viruset.
Varför ska vi då återgå till det normala när virusspridningen minskar?
Till slut har vi EU. Alla som hävdat att EU stoppat nödvändiga offentliga omställningar, nödvändiga satsningar med pengar och krediter måste idag erkänna att man haft fel. Besluten har hela tiden varit nationella, det är våra valda regeringar som genomfört denna förstörande nyliberalism där privatiserad sjukvård idag bara är det mest absurda exemplet.
Men också alla som trott att EU kan handla om solidaritet och samarbete måste erkänna sitt fel. Jag är en av dem. När krisen kom svek alla inblandade varandra, Italien fick inte ens sjukvårdshjälp, gränser spikas upp igen. EU stod helt maktlöst och det enda som kvarstår idag är en bank – ECB – som kommer spruta ut nya pengar i en ständigt ökad spiral till bankerna. Istället för ett stöd till medborgarna direkt, något som framför allt skulle gynna de som har det svårast. Och kosta runt 750 miljarder euro, mindre än bankstödet.
Vad ska man säga om stängda gränser mot ”övriga världen”? Denna låtsaspolitik.
Plötsligt blev det allvar och våra liv ändrades. Slöjorna är borta.
Vi trodde inte det skulle hända och rädslan när det sker är naturlig.
Men nu är den här.
En ny väg att vandra på.
Det här kommer att gå bra!