Sedan förra valrörelsen har frågan om höghastighetståg kommit att symbolisera modern politik. Storskalig, klimatanpassad och häftig – morgondagens infrastruktur!

Borgerliga partier visade länge upp ett motstånd mot just den här varianten av framtiden. Dåvarande finansminister Anders Borg kallade det 2012 för ”science fiction-tåg”. Nu finns det redan i dag tåg i världen som går oerhört fort och ser häftiga ut. Jag – en tågfantast – hade själv nöjet att en gång åka mellan Bryssel och Paris i väldigt hög hastighet. Men Borg påpekade även att det skulle kosta rätt stora summor att bygga höghastighetståg i Sverige. 

Sedan i somras låter det annorlunda. Det finns konsensus mellan partierna om höghastighetståg Stockholm–Göteborg och Stockholm–Malmö. Om ett par år kommer konkreta planer att vara färdiga och om 15–20 år ska tågen börja att rulla. När jag läste nyheten tänkte jag först att det kändes tryggt och roligt att de båda blocken kan komma överens om stora och viktiga satsningar.

Men nu har jag börjat tvivla. Siffran 140 miljarder kronor har kastats runt som en möjlig kostnad för höghastighetstågen. Det är ändå rätt mycket pengar vi prioriterar. Och det får mig att fundera på vilka problem som ska lösas med den här politiken.

En fördel med höghastighetståg är att det går fort. Problemet som en ökad hastighet löser är med andra ord att det i dag tar för lång tid att åka tåg mellan Stockholm–Göteborg och Stockholm–Malmö. Det är två sträckor jag åker med hyfsad regelbundenhet. Den första tar ungefär tre timmar och den andra fyra och en halv. Är inte det fort nog?

Ju mer jag funderar, desto mer känner jag att 140 miljarder i järnvägssatsningar kanske skulle kunna användas på andra sätt i det svenska järnvägsnätet. Nog finns det saker att göra där. Om du tvivlar är det bara att lyfta luren till valfri expert. I en tid när vi pratar om vikten av att få bort lastbilstransporterna kanske något så osexigt som godstrafik förtjänar lite mer framtid. Och pengar.

Jag och många med mig har sneglat avundsjukt på de relativt nya spanska höghastighetstågen. Det har känts rätt i maggropen när affärsresenärer och familjer sätter sig på snabbtåget mellan Madrid och Barcelona. Men det har visat sig att de inte är särskilt lönsamma, eftersom det inte bor så många människor i de städerna, jämfört med höghastighetskändisarna Paris och Tokyo. Stockholm och Göteborg må vara våra största städer. Men i ärlighetens namn bor det inte överdrivet många här heller. Är det verkligen så viktigt att vi ska kunna åka till varandra ännu fortare?