Efter en helg i Stockholm med besök på två museer, teater och gudstjänst i St:a Klara kyrka (det är där de har det stora arbetet bland missbrukare och bland annat finns med kaffevagn på Sergels torg) så är det skönt att komma hem till Lindesberg igen. Ibland skämtar jag om att man borde ha en ”sommarstuga”, mitt i centrala Stockholm så att man kan åka dit på lediga helger ibland och få lite miljöombyte: titta på folk och utnyttja en del av de där faciliteterna som skatten betalar (som museer och riksteater). Nu tillåter ju inte riktigt ekonomin det och det är kanske lika bra för den där lägenheten skulle nog mest bli stående tom.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
I alla fall så åkte vi tåg dit och jag kunde glädjas åt Lindesbergs nygamla stationshus, ett lyckat ombygge som jag hoppas får stå i fred från mer klotter och annat sabotage. Den pryder sin plats och fyller sin funktion även om öppettiderna skulle kunna vara generösare. Fast det är väl just risken för förstörelse och klotter som gör att man vill stänga den på kvällarna. Trist för alla! Tänk om folk bara kunde låta bli att förstöra för varandra. Det där med att älska sin nästa är väl inte alltid enkelt och kanske orimligt svårt för vissa, men det minsta man kan begära är väl ändå att man inte förstör för folk man aldrig har träffat. Hur svårt kan det vara?
Som jag har förstått är anledningen till Flugparkens rätt trista uppenbarelse också förstörelse. Ändå vågar man satsa på att snygga till den nu. Det är bra. Den behövs. Vackra platser höjer hela staden och faktiskt i förlängningen invånarnas känsla för sin stad och sitt hem. Men vad är då en vacker plats, en park att vara stolt över? Hur ska den se ut? Passa på att vädra dina meningar och idéer nu, du har en vecka till på dig. Och om du inte säger något nu så må du för evigt tiga, för att travestera en gammal amerikansk bröllopsritual. (Märks det att jag är trött på folk som gnäller?)
Egentligen borde man ju åka mera tåg. I synnerhet sådana som jag som sitter och kör flera mil ensam. Det skulle kunna bli årets sätt att fasta nu före påsk, bilfasta. Det skulle bli ett sätt att inte sabotera för andra som man inte känner, att inte spy ut mer koldioxid än nödvändigt. Fast jag har kollat upp det. Det kostar en och en halv gång så mycket. Och för att vara på kontoret senast klockan 9 skulle jag behöva gå hemifrån 50 minuter innan jag i vanliga fall kliver ur sängen. Då skulle jag i och för sig vara framme kvart över åtta men då måste jag åka hem tidigare för att bara jobba åtta timmar vilket jag rätt ofta inte kan, och då får jag i stället väldigt mycket övertid som jag kommer att ha svårt att ta ut (vilket jag vet eftersom jag har det nu också). Så nej. Det är en bra idé. Fin och miljövänlig och allt – men det blir lite för många nackdelar för att det ska bli allvar. Tåget till jobbet lär jag bara ta om jag absolut måste. Men tåget till nöjen, i synnerhet till storstäder, det tar jag gärna för då är det alldeles utmärkt. Och så får man se så fina stationshus på vägen.