Första gången vi mötte den norska socialpsykologen, aktivisten och politikern Berit Ås var det ett hastigt möte, på en stor feministisk konferens. Vi gick fram, sa hej och gav henne boken Sara Berg och jag skrivit (”Bit inte ihop! Sätt gränser på jobbet”) där en del av ett kapitel handlar om härskartekniker. Nästföljande dag möttes vi igen, Berit hade över natten läst hela boken, och uttryckte sin uppskattning. 

Så småningom skulle vi ses igen. Vi tog kontakt med Berit och bad om att få göra en intervju om härskartekniker. ”Då behöver vi rejält med tid”, fick vi till svar. ”När vill ni komma?”

När vi besökte Berit i hemmet i Asker var hon redan 86 år fyllda. Vi hade bokat hotellrum, men Berit tyckte att det var slöseri med tid. Hon bjöd oss att sova över, inte minst för att det gav oss mer tid. Medan vi var rätt trötta på kvällen efter den första intensiva dagen och somnade bums, visade det sig att Berit över natten läst en hel bok och funderat över hur vi bäst skulle använda nästkommande dag. Pigg satte hon på kaffet, och vi fortsatte. 

15 september nåddes vi av beskedet att Berit gått bort, 96 år gammal. Vi sörjer. Vi saknar. Vi minns, framför allt minns vi din uppriktiga vilja att göra skillnad och aldrig ge upp.

Visst bottnade en del av Berits förmåga att förstå – och därmed kunna göra motstånd mot – härskartekniker i egna upplevelser. Hon berättade om ungdomstiden då hon inte betedde sig som många andra tjejer, intresserad av ekonomi och att analysera politik. Då fick hon höra att hon var manligt identifierad. ”Jag blev så trakasserad!” Berit fick tankarna: Är det jag som är galen, är det fel på mig? Tills hon talade om saken med en professor, som lyfte skulden från henne. ”Han sa: ’En annan tolkning är väl att det är ni som har rätt, fröken, och att ni utsätts för kvinnoförtryck.’ Det är den bästa vägledning jag fått!”

Motsvarande vägledning bestämde hon sig för att ge till andra. När Berit Ås märkte att kvinnorna i lokalpolitiken i Asker tystnade och kände sig dumma, beslöt hon sig för att ta reda på vad som hände som fick dem att känna så. Efter månader av observationer formulerade hon pamfletten ”De fem härskarteknikerna”. Den är kortfattad och enkel. Berit ville att den skulle användas även av den som inte är van att läsa längre texter.

Efter att Berit Ås gett verktyg för att upptäcka härskarteknikerna som utövades mot dem, började kvinnorna i lokalpolitiken i Asker stötta varandra och genomföra aktioner präglade av humor. Som tillbakakakan. Att ibland bete sig likadant som männen. Istället för att kommentera innehållet i vad männen sa på möten, kunde de säga: ”Jag tänker på hur fint färgen på din slips speglar färgen i dina ögon.” För precis så blev de ofta själva behandlade. Fick ständiga kommentarer om utseende och klädsel, när de ville prata politik. De började också använda händer och fingrar för att markera vilken härskarteknik de såg användas, av de fem: 1. Osynliggörande. 2. Förlöjligande. 3. Undanhållande av information. 4. Dubbelbestraffning. 5. Påförande av skuld och skam.

Jag minns de många och roliga feministiska aktionerna Berit berättade om (vi skriver om dem i boken ”Fem härskartekniker: Femtio motståndsstrategier”), jag minns hennes skratt och hur hon uttalade: ”Humor har balanserat en hel del i mitt liv, när världen är så galen hjälper det ibland att du kan le åt det hela.”

När vi frågade vilken skillnad hon gjort, log hon finurligt. Nämnde att henne veterligen hade pamfletten ”De fem härskarteknikerna” då översatts till 26 språk och använts världen över. Formulerade sig kärnfullt: ”The proof of the pudding is in the eating.”

Tack Berit, för allt du gett! Tack för din skärpa, din humor och din uthållighet. Tack för din tydlighet i att feminismen och arbetarrörelsen behöver gå hand i hand. Tack för att du hjälper oss att förstå att vi måste agera tillsammans för att krossa det informella maktutövandet som förminskar människor, som utspelar sig i allt ifrån mellanmänskliga möten till organisatorisk och politisk nivå. Nu är det vår uppgift att fortsätta kampen i vardagen, att möta människor som du gjorde, att bära din fackla med uthållighet och humor.