Min sons klass ligger i en skola som finns i ett område som är minst sagt klassigt. Alltså inte arbetarklassigt. Nej, sådär fint, med skitstora villor. Nu lyser de också, efter att en förmögenhet verkar ha spenderats på ljusslingor och vinkande tomtar och uppblåsta renar. Vet inte ens varför jag tar upp det. Det är inte villorna och ljusslingorna som är problemet. Det är ju jag som är problemet.

Jag kan inte sluta älta hur mycket mina barn skulle kunna ha. Eller hur mycket vi skulle kunna gjort, upplevt, rest, shoppat – om jag bara haft lite mer pengar. Och lite mer tid också. Kanske om dygnet skulle kunna vara längre? Eller arbetstiden kortare. Sex timmar i stället för åtta, med bibehållen lön. Det skulle lämna mer tid kvar till vad som brukar kallas kvalitetstid. Men många politiker säger att den frågan är död och arbetsgivarna är föga förvånande inte intresserade. Så ja, det är väl bara att hoppas på att dygnet blir längre då.

TV pumpar reklam om julklappar. Julen. Den är på väg, det märks tydligt. För två månader sedan började de första julmelodierna och tomtarna dyka upp. Nu är den mest intensiva perioden för nu jävlar ska det konsumeras. För fjortontusentrehundranittionio kronor kan jag köpa en telefon och ett par hörlurar till ”någon jag tycker om” i julklapp. För nästan fyratusen skulle jag kunna ge mamma en ny skärbräda. Alltså en bit trä, signerad Per Morberg. Och för allt mellan två- och åttatusen får jag den, årets julklapp, robotdammsugaren. Unna dig själv! Eller ge bort till någon annan! Företagen måste tro att jag skiter pengar. Eller, det kanske inte är mig de riktar in sig mot. Men vem är det då? Vem har råd att köpa de här grejerna? Vem har råd att handla julklappar för tusentals kronor? Vem har råd med en robotdammsugare – till någon annan!?

Vi har det ändå ganska bra, jag och barnen. Visst, kontot var övertrasserat när förra månaden var slut, men vi var aldrig hungriga. Visst, vi har ett hem och rätt snygga kläder om jag får säga det själv. Visst, vi har det inte direkt dåligt. Vi håller ihop.

Snart är det jul med barnen. Tid för familjen, när jag inte jobbar alltså.

Det finns jättecoolt Lego men barnen har redan lego. Och en låda av det nya, fast det blir blinkande starwarsfarkoster när man bygger ihop det, kostar ungefär vad jag tjänar under en hel arbetsdag. Det hade såklart varit värt det. Om det inte hade varit för alla de där andra sakerna som också måste betalas. Hyran, elen, maten, vinteroverallen, blöjorna, CSN-lånet för kurserna jag tog för att alternativ nummer två var arbetslöshet.

Efter julen kommer barnen tillbaka till skolan. Och jag vill inte att det ska vara så, men jag vet ju att de kommer jämföra. Ungefär som jag själv gör, mot föräldrar som har råd med till exempel en robotdammsugare.

En del behöver knappast fundera så mycket på hur hyra, mat, CSN-lån och vinteroverall hänger ihop med julklappar. Så fint. Ta era robotdammsugare och ha en jävligt god jul.
Här dammsugs det för hand.