Nu måste han ta ansvar för hur Moderaterna förvaltar den positiva sidan av hans arv. Reinfeldt behandlade konsekvent Sverigedemokraterna som ett rasistiskt parti. Aldrig som ett samarbetsparti. Ja, SD röstade med alliansen. Men han höll ändå dörren stängd. Jimmie Åkesson visste att Reinfeldt avskydde allt han stod för, att Reinfeldt på allvar bottnade i sin värdering att alla människor är lika mycket värda, och att Sverige ska förhålla sig generöst till dem som är i behov av skydd.

Men nu är Reinfeldt försvunnen.

I hans frånvaro rör sig något djupt bekymmersamt.

De borgerliga partierna i Skåne tänker göra beroende av SD för att styra Region Skåne. Dessutom säger Skånemoderaternas ordförande Lars-Ingvar Ljungman (M) att ett samarbete med SD blir”nödvändigt” i flera skånska kommuner:

"Det parlamentariska läget är ju sådant att vi inte kan stänga ute en fjärdedel av väljarna", säger han till SVT.

Dagens ETC publicerade nyss en debattartikel om detta:

”Frågan som måste ställas: Är stegen vi nu ser en början på en bredare politisk konsolidering mellan de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna? Det skulle innebära ett stort avsteg från den linje Reinfeldt hittills hållit. Dörren för extremhögern tycks nu stå på glänt”, skriver Daniel Wolski, socialdemokratisk kommunfullmäktigeledamot Malmö, och Fredrik Egefur, ordförande Unga socialdemokraterna Malmö.

Beskedet från Moderaterna, alltså partiets officiella linje?

"Vi fortsätter att isolera partiet."

Det säger pressekreterare Henrik Sjöström.

Men det är uppenbarligen ett ”vi” som förlorat sin mening. Det är inte en fortsättning på Reinfeldts policy. Det är ett direkt avsteg från den.

Det här handlar inte om marginaliserade krafter inom Moderaterna. Tvärtom, något som Stefans Löfvens pressektrerare påpekar:

Viktigt att poängtera att den mäktige moderaten som öppnar för SD är ordförande i den valberedning som ska utse näste partiledare.

Reinfeldt, är det här ditt partis framtid?