Systerskap är att stärka kvinnors rättigheter.

En av de mest grundläggande rättigheterna är rätten att bestämma över sin egen kropp. Under lång tid har Ebba Busch svajat betänkligt i frågan om fria och säkra aborter. När det uppdagades att hennes dåvarande vice partiledare Lars Adaktusson vid varje omröstning i Europaparlamentet tagit chansen att markera partiets avsky mot kvinnors rättigheter blev det genant tydligt hur Kristdemokraterna väljer att agera när de har makt.

Busch ger sken av att stå bakom den svenska abortlagstiftningen. Hon säger sig till och med vilja grundlagsskydda rätten. Vad nu det skulle göra för skillnad? Men det finns fortfarande kvar en viktig reservationen, den om samvetsklausul, som i praktiken urholkar rätten till fri abort. Om samhället tillåter att vårdpersonal vägrar utföra viss vård av moralistiska skäl gör det kvinnas val än svårare. Det är ett steg på vägen till de påtryckningar som i USA leder till att kvinnor hotas på väg i på kliniker och att läkare och barnmorskor utsätts för våld eller till och med mördas för att de utför sitt arbete.

Systerskap är att motarbeta patriarkala strukturer.

Det finns ingenstans där gamla förlegade könsroller är så djupt rotade som i den extrema högern. När Ebba Busch som första partiledare välkomnade Jimmie Åkesson in i värmen var det en rak höger mot kvinnors rättigheter. Den nationella rörelsen innebär både ett akut hot mot kvinnors rättigheter och en långsiktig förskjutning av värderingar i svensk offentlighet.

Dessutom drabbar en snävare syn på människan inte bara kvinnor, utan alla som det minsta faller utanför den hårda norm som nationalister och moralhöger sätter upp. Alla som inte är vita, kristna och heteromän, och som vill ha ett samhälle som inte bara är till för vita, kristna och heteromän, hotas.

Systerskap är att bedöma varje kvinna för den människa hon är.

I Ebba Buschs fall för sina gärningar som politiker. När du tar en ärlig konflikt med en annan kvinna ger ni varandra plats och visar respekt för varandra som fullvärdiga motståndare. En schyst debatt stärker er båda och är i sig ett steg för att vidga de snäva normer kvinnor har att navigera i.

Så det är alltså inte, som vissa påstår, för att jag har blivit gammal och ful som jag konfronterar Ebba Busch som politiker. Nej, det är inte avundsjuka mot hennes ungdom och bländande skönhet som triggar mig, utan att hon driver en farlig och kvinnofientlig politik. Det är av systerskap jag tar konflikten. Systerskap med de som drabbas av den tillbakagång Ebba Busch är ansvarig för, men också av systerskap med henne.

För systerskap är inget gullegull. Jag har aldrig trott på något svammel om att alla kvinnor är ”goda” eller att om välden styrdes av kvinnor skulle det vara fred. Systerskap handlar om makt och förändring.

Min uppmaning är: Bråka mer. Våga bråka också med kvinnor. Det är systerskap, och i en tid där kvinnors rättigheter ytterligare pressas tillbaka krävs mer systerskap. Vi måste försvara redan vunna segrar samtidigt som vi rustar oss för att ta nya strider. Både genom att ta strider för kvinnors rättigheter och ta strider med kvinnor som strävar bakåt kan vi stärka systerskapet och ta ytterligare steg framåt.