Det optimala i det aktivitetsbaserade kontoret är att byta skrivbord flera gånger. Och städa efter sig varje gång. Glöm kort på barnen, personliga detaljer eller avslappning. Varje skrivbordsbyte ska generera i mingel. Det gäller att träffa andra anställda, samtidigt som alla är fast i en måndag till fredag-lång variant av Hela havet stormar. Fast med sittplatser att jobba på, på jobbet.

De nya lokalerna är mindre än de gamla. Swedbank sparar 200 miljoner kronor på dem, årligen. 

Vd:n, Michael Wolf, tjänar över en miljon kronor i månaden. Utöver det har han 4,5 miljoner i pensionsavsättningar varje år. Hans lön och ersättningar höjdes med chockerande 57 procent förra året. På Swedbanks huvudkontor finns det också bara en person som faktiskt alltid kan räkna med att sitta. Och det är Wolf själv, så klart. Om han vill kan han ha både foton och personliga detaljer framme. Och slappna av. 

Det finns ingenting som styrker eller ens tyder på att aktivitetsbaserade kontor fungerar. Inga belägg finns för att de verkar stimulerande. Snarare känns tilltaget som ytterligare exempel på sådant som någon hittar på för att ha lite kul. På någon annans bekostnad. 

På något sätt känns det igen. Folk ska slåss med varandra om för få platser medan någon chef eller vd sitter och slappar i trygghet. Swedbanks huvudkontor är Sveriges arbetsmarknad 2015 i miniatyrformat.

Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra är låginkomsttagare i jämförelse med Michael Wolf. Hon tjänar blygsamma 144 000 kronor i månaden. Men de har en sak gemensamt. De, och de flesta andra tryggt högt avlönade cheferna och vd:arna i Sverige, befinner sig sällan i situationer där de måste förhandla mot någon som sitter på precis alla trumfkort medan de själva har allt att förlora.

Nyligen la Anna Kinberg Batra och Moderaterna fram förslag på en ny typ av anställningsform. Den ska kallas första jobbet-anställning och den ska subventioneras genom statliga stöd. Egentligen ska det inte krävas något för att den ska uppkomma. Inget kollektivavtal behövs. Inga reglerade villkor. De som ska haffa sitt första jobb ska själva förhandla med den tilltänkta arbetsgivaren.

Vem som helst fattar hur det kommer att gå. Men för att måla upp ett exempel återgår vi till Swedbanks huvudkontor. En mäktig och kapitalstark vd kastar ut 70 platser för 100 arbetare att sitta på. När kriget om dessa är klart och 30 personer blivit utan börjar förhandlingarna för de 70 som fick sitta. Hela tiden vet de att 30 personer flåsar dem i nacken. Säger de okej till 100 kronor i timmen finns 30 utanför som kan göra jobbet för 80 i stället. Så kommer det att fortsätta. Nedåt. 

Både Anna Kinberg Batra och Michael Wolf säger sig vara motståndare till det som högern kallar ”utanförskapet”. Det är så paradoxalt, för det är ju vi, som tjänar en sjättedel av Anna Kinberg Batras lön och en fyrtiosjundedel av Michael Wolfs, som ständigt får jaga trygghet medan de redan sitter tryggt.