I dagarna är det många barn som efter sommaren börjar skolan. En skola som ska förbereda dem för livet. En skola som inte bara är till för barnen, barnens föräldrar eller lärarna utan för alla människor. Skolan är central för samhället och den angår alla oss som lever i det. Om vi vill ha ett samhälle där vi kan leva tillsammans på lika villkor måste vi börja med skolan. Jämlikheten börjar i skolan.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
De allra flesta av oss vill leva fria. Den viktigaste friheten för oss är att fritt få forma vår framtid. Grunden till friheten läggs i skolan och därför måste skolan vara likvärdig. Präglas skolan av likvärdighet så spelar det ingen roll vilka förutsättningar barnet växer upp inom eller vilken skola barnet går i. Skolan måste kompensera för de skillnader som barnen bär med sig hemifrån. Skolan ska jämna ut skillnader mellan de som har sämst och bäst förutsättningar.
Många har länge pratat om att det fria skolvalet är en bra reform, att barn och föräldrar själva ska få bestämma vilken skola barnet ska gå i. Och visst, det låter bra, men vilken frihet har det egentligen skapat? Det fria skolvalet tillsammans med det nyliberala experimentet där privata aktörer får öppna skolor, där vinstintresset är större än att barnen ska få rätt resurser, har snarare lett till segregerade skolor, sämre skolresultat och i förlängningen ett ojämlikt samhälle. Framför allt drabbar det arbetarklassens ungar.
Det har blivit vanligare att elever med liknande bakgrund går på samma skola och det är just elevens bakgrund som har störst inverkan på skolresultaten. Är barnets föräldrar fattiga, invandrade, har de själva hoppat av skolan eller om de har socialbidrag så har barnet en sämre chans att lyckas i skolan än om barnets föräldrar är friska, rika och välutbildade. Enligt skollagen ska kommuner fördela resurserna efter elevers olika förutsättningar och behov men det gör inte många. Hårdast drabbas mellan- och lågpresterande elever, deras resultat har försämrats mest. De är ofta barn vars föräldrar har kortare utbildning och lägre inkomster, bosatta i områden med låg medelinkomst och där de högpresterande eleverna har valt en skola i ett mer passande område.
År 2000–2012 sjönk Sverige från en topplacering i Pisa-undersökningarna till den sämre halvan av OECD-länderna, både när det gäller likvärdighet och resultat. Enligt OECD finns ett starkt samband mellan likvärdiga skolsystem och Pisa-resultaten. Hög likvärdighet i skolan leder alltså till högre kunskapsresultat.
Barnen i skolan måste få mer tid med sina lärare. Både de som halkar efter och de som ligger före. Om en elev behöver läxhjälp så ska inte deras föräldrar känna sig tvingade att köpa den. Läxhjälp är inte bara till för de som kan betala, det ska ges till alla. Vi måste se till att barnen får så mycket som möjligt av den kunskap de behöver under skoldagen. Alla barn ska få hjälp oavsett var de bor, eftersom vi ska fördela resurserna till de skolor som behöver det mest.
Om det är frihet vi vill ge till våra barn så är det dags att vi satsar på en jämlik skola för varenda unge. När vi sviker arbetarklassens barn sviker vi hela samhället.
