BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Jag skriver förstås om Wallenberg och Investor, företaget som sköter Wallenberg familjens dominans genom att få pengar från pensionsfonder och banker för sina maktprojekt.
Investor är den kraft som i dag slåss hårdast för fortsatt privatisering av skola, vård och omsorg (man dominerar också det största privata skolföretaget Academia liksom vårdjätten Aleris) och man är den aktör som hårdast stöper om företag, avskedar och ”omstrukturerar” utan minsta medinflytande från anställda eller fack och med en enda målsättning. Bevarad vinst och bevarad makt.
Wallenberg kontrollerar ungefär 40 procent av hela den svenska börsen via sitt ask-i-ask-ägande där Investor är en huvudaktör.
Det familjen Wallenberg gjort är att klä sitt inflytande över svensk politik och forskning i ett investmentbolag som i sin tur har det mest aktiva riskkapitalbolaget (EQT) under sina vingar.
Wallenbergs nätverk av lojala direktörer sitter i många styrelser, skulle man göra en karta över vilken insyn sfären har över svenskt näringsliv finns det inte många grå områden på den kartan.
Att man dessutom finansierar och styr Handelshögskolan är ingen nackdel om man vill fungera som dominant i framtida finansmarknad och näringsliv.
Samtidigt är Wallenberg en ägare som aldrig själv tar risk, det är oftast våra pensionspengar som är motorn i de omstruktureringar och projekt man driver, det är andras pengar som ger makten och nätverkets roll är självklart att i första hand skydda inflytande, i andra hand skydda vinster.
När Ericsson nu stöps om igen är det ingen som ställer Wallenberg mot väggen, det betyder att man som storägare slipper ansvar och kritik för det som sker. Det är alltid en ”styrelse” som fattar besluten. Aldrig ägaren.
Det här är en mycket märklig vit fläck i vår gemensamma medieberättelse, oförmågan att se vad kapitalägare är gör att vi pratar om svenskt näringsliv som om Wallenberg bara var en vanlig liten aktieägare. Ägande utan ansvar.
Men om vi vänder på bilden och diskuterar utifrån den makt sfären har blir berättelsen något helt annat.
Wallenberg är bland de största skattesmitarna i Sverige genom de affärer EQT gör, där vinster placerats i skatteparadis och där räntesnurror varit metoden att tömma bolag.
Wallenberg är landets största klimatförstör-are genom att de företag man styr inte har ställt om till klimatren energi. Ägaren agerar för ökade fossila utsläpp, mera biltransporter och flygtransporter.
Wallenberg lobbar mot järnvägar.
Wallenberg jagar pengar ur välfärden till sina nya privatiserade vård och skolföretag.
Wallenberg dominerar utvecklingen av svensk forskning, alltså vad vi ska satsa på att utveckla, genom att man är med och finansierar den medan huvudpengarna givetvis kommer från det offentliga.
Wallenberg dominerar svensk finanssektor, det är inte en slump att den mäktigaste banken SEB är familjens och heller ingen slump att alla politiska tal om bankernas girighet aldrig blir annat än tomma fraser.
Wallenberg är moderater men bygger sin makt på ett nära samarbete med alla regeringar, som landets stora vapenexportör och vapenproducent är det omöjligt att fungera om man inte också kan hantera politiska förändringar i riksdagen.
All denna makt och allt detta ägande utan ansvar eller offentlig diskussion är unik i västvärlden. Inget rikt land har en så dominerande aktör som Wallenberg i Sverige.
Det finns ett hyckleri runt familjen. En servilitet. När alliansregeringen övertygade Marcus Wallenberg att tillfälligt sitta i LKAB:s styrelse så kallades det en fjäder i hatten trots att Wallenberg självklart inte hade något att bidra med till företaget. Wallenberg är inte industrimänniskor, de är tjänstemän som äger och deras kunnande handlar om maktspel och placeringar, inte om utveckling eller nytänkande. (Deras bidrag till ökat statligt ägande är noll.)
Markus Wallenbergs tid i styrelsen kom samtidigt som alliansen funderade på om man vågade börja privatisera bolaget men projektet gavs upp snabbt.
All denna makt och inga frågor.
Vad tycker Wallenberg om borgarnas vänslande med SD till exempel?
Wallenberg pratar aldrig annat än i form av personporträtt i beundrande tidningar och man agerar inte utåt som storägare eller superkapitalist av den enkla anledningen att det inte hjälper maktspelet.
I motsats till nyrika som H&M-ägarna och Kamprad så redovisar Wallenberg diskreta privata förmögenheter, på ytan är de lojala medarbetarna mer rika än familjemedlemmarna själva.
Nu firar alltså familjen 100 år för sitt investmentbolag och ingen granskning kommer att ske. Det är nämligen väldigt svårt att granska eftersom ingen pratar.
Det finns en enkel sanning om familjen som är viktigt att minnas. Wallenbergs makt är svensk och familjen behöver landet och samarbetet med politiken för att behålla sin maktposition.
Men vi behöver inte Wallenberg.
