Ledare: Sverigedemokraterna kommer aldrig att representera mig

Nyss nämnda parti kommer dessutom med jämna mellanrum med uttalanden om att judar och samer inte är en del av den svenska befolkningen och att homosexualitet är en perversitet och en avart som aldrig kommer att bli “naturlig”, så det har börjat att bli vardagsmat. Jag blir inte ens särskilt förvånad längre när det kommer utspel av dylik karaktär. Men jag blir däremot trött, ledsen och väldigt frustrerad. 

Sverigedemokraterna säger att de vill vara folkets röst och eftersom de just nu är Sveriges tredje största parti så fick de utan större omsvep in Björn Söder på posten som andre vice talman. Talmannens roll är bland annat att representera Sverige och vara ansiktet utåt. Men Björn Söder och det parti han tillhör kommer aldrig någonsin att representera mig. 

Maktspel och praxis tycks många gånger vara
viktigare än att sträva efter ett samhälle där respekt, kärlek och demokrati utgör hörnpelarna. Det må finnas anledningar till att något har blivit till praxis. Men principen faller platt om det enbart anses vara av vikt att hålla sig till praxis så länge det gynnar ens egna intressen. Att sträva efter att fälla regeringens budget för att på så vis försöka tvinga fram ett nyval  kan inte anses vara praxis men det tycks inte ha rört partiet det minsta. 

Vi var många som förstod vartåt det barkade. Hur fascistiska grupper arbetar för att få makt är känt sedan tidigare. Ingenting nytt på himlen alltså. Hoppet låg i att Alliansen skulle ta sitt förnuft till fånga och lägga ner sina röster. Med facit i hand vet vi hur det blev och vi kunde snabbt konstatera att regeringskrisen var ett faktum. 

Bara någon timme efter att regeringens budget hade röstats ner gick statsminister Stefan Löfvén ut med nyheten om att ett nyval skulle utlysas och vi var många som genast började samla energi för att mäkta med ytterligare en valrörelse. Men efter några veckor hände
det något. Regeringen och Alliansen satte sig i förhandlingar och några dagar efter jul kom de med beskedet att nyvalet var inställt och att de hade kommit fram till något som de hade valt att kalla Decemberöverenskommelsen. Denna överenskommelse innebär bland annat att partierna har kommit överens om att samarbeta för att se till att de partier som sitter i regeringsposition ska kunna få igenom sin budget och på så vis kunna styra landet framåt. Jag vet att jag inte var ensam om att dra en lättnadens suck när det stod klart att Decemberöverenskommelsen innebar att Sverigedemokraterna inte längre höll i stafettpinnen och att deras vilja att tvinga fram ett nyval hade grusats. Jag hoppas och tror att denna överenskommelse håller i sig så att vi även fortsättningsvis ser till att inte spela de fascistiska krafterna i händerna.