Det vore fantastiskt.
Men kommer inte att hända.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Politiken har sina kvarnstenar. Just nu maler de – eller snarare: Ilmar Reepalu – fram en utredning kring välfärdsföretagande som ska vara klar mot slutet av året. Uppdraget är en följd av regeringens förhandlingar med Vänsterpartiet. Annars hade det inte blivit någon budgetuppgörelse. Det är mycket som granskas, bland annat lagen om valfrihetssystem (Lov) och hur ett system för vinstbegränsning bör utformas. Vad gäller det senare vill Vänsterpartiet att ett bolag som mest ska kunna hoppas på ”insatt kapital och låg ränta”. Det vill säga några procent. Ilmar Reepalu anger 2,6–2,7 procent som rimlig avkastning. Annars ska överskott slussas tillbaka in i verksamheten.
När han blir färdig kommer det hela att hamna hos riksdagen. Alliansen har inte ändrat sig, den kommer att motarbeta varje förslag som tvingar välfärdsindustrin till annat än smärre justeringar. Sverigedemokraterna menade först det är ”oacceptabelt att skattepengar avsedda för skolundervisning slussas över till aktieutdelningar”. I fjol svängde man, efter täta kontakter med näringslivet och dess inhyrda pr-byråer.
Det ser mörkt ut. Hopplöst? Inte alls.
Stefan Löfven kan be Michelle Bachelet om coachning. Nyligen beslutade Chile att förbjuda plundring av skolor. Skattemedel ska gå till utbildning, inte rinna bort genom ägares provocerande bolagskonstruktioner och likgiltighet för elevernas bästa. Alla uppskattade inte den föreslagna reformen. Ägare, till exempel.
”De senaste dagarna har jag fått tusentals brev från barn som ber mig att inte stänga deras skolor. Det är någon lobbyorganisation som ligger bakom, som har fått barnen att tro att den nya utbildningsreformen innebär att alla skolor ska förstatligas”, sa Michelle Bachelet till chilensk tv medan debatten rasade.
Reformen blev verklighet. Trots ägare, trots högerpartier. En relik från Pinochet-tiden ersattes av ett regelverk som hanterar skattemedel mer omsorgsfullt.
Positivt för Chile. Pinsamt för Sverige.
Jag tror inte att Stefan Löfven trivs med hur svensk politik har orsakat ett extremt läge. Jag tror att han avskyr hur miljonbelopp varje dag slösas bort till riskkapital som förflyttar sig likt gräshoppan mellan lukrativa branscher. Michelle Bachelet kan, när de två socialdemokraterna möts på Rosenbad, vittna om motståndet som väntar en politiker som utmanar privilegier. Men även om sympatierna. Hundratusentals chilenska studenter engagerade sig för ett i grunden reformerat utbildningsväsende.
Skulle något motsvarande kunna hända här? Varför inte. Alla tänker inte som Jan Björklund (L), att vinstmöjlighet är en marknadskraft som garanterar valfrihet, att ”inte någon skulle vilja starta friskola om inte möjligheten att ta ut vinst fanns”. Faktum är att de flesta tänker en skattekrona öronmärkt för utbildning ska gå till just utbildning.
Sju av tio svenskar var 2013 för ett förbud mot vinstutdelning inom skattefinansierad skola, enligt Som-institutet. Den här åsikten hade en majoritet av samtliga partiers väljare. Ja, även Liberalernas.
Stefan Löfven ska lyssna till opinionen. Väcka den. Lita till den. Svenskar har fått nog av kaos och girighet. Speciellt eftersom det drabbar barn. Marknadsfundamentalism sänker skolans kvalitet, drar ner jämlikheten, tystar anställda, orsakar betygsinflation och lockar skattesmitare.
Dagens ETC har upprepade gånger, ofta i samarbete med journalisten Kent Werne, lyft fram hur ohållbar situationen är. Vi har visat att friskolejätten Academedia – med riskkapitalbolaget EQT bakom sig – omsatte över sex miljarder kronor och gjorde en rörelsevinst på nästan en halv miljard (2014). Det är bara att välja. Skänka skattepengar till dessa koncerner. Eller använda dem där de gör nytta. Academedias vinst hade räckt till att anställa 1 100 lärare. Och hur många fler konkurser måste till för att Sverige ska överge extremismen?
”Because I am worth it.” Samtidigt som JB-koncernen föll samman unnade sig vd Anders Hultin en riktigt dyr flaska vin. Han hade heller inga betänkligheter kring att föreviga sina vanor på Facebook, samtidigt som elever och lärare kastades ut i osäkerhet. Arrogans av det slaget uppstår när ingen sätter stopp. Inte när tillväxten rusade 1 000 procent på bara fem år. Inte när ägarna sålde bolaget till sig själva och sedan använde elevernas skolpeng för att betala ränta till sig själva. Inte när skolorna uppvisade usla resultat. Inte när danska riskkapitalbolaget Axcel köpte koncernen för 675 miljoner kronor.
Anders Hultin landade tryggt efter konkursen. Han köpte loss fyra skolor ur konkursboet och började bygga nästa koncern (Fria läroverken). Enligt honom visar JB-skandalen att ”friskolesystemet fungerar”. Det är ett väntat svar från en av branschens veteraner. 1992 var han som politisk tjänsteman inblandad i den borgerliga regeringens friskolereform.
Hans anstötliga Facebook-bidrag illustrerar hur nätverksdriven branschen är, korrupt, med diffusa gränser mellan politik och företagare. ”Självklart”, kommenterade Anders Borgs dåvarande hustru Sanna Ölander Borg Facebookinlägget från Anders Hultin. ”Verkligen”, uppmuntrade Mikaela Valtersson, tidigare riksdagsledamot för Miljöpartiet, idag vice vd på Kunskapsskolan och ordförande i Friskolornas riksförbund.
Det är ovärdigt.
Det är omöjligt att ha en konstruktiv debatt om skolans utmaningar när Academedias vd Marcus Strömberg tjänar 3,8 miljoner och får ytterligare en miljon i bonus (2015).
Chile kunde, Sverige kan – eller så fortsätter vi skämmas.
