Staten har gått in med pengar och räddat företag som annars riskerat konkurs. Myndigheter, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan har fått snabbt ställa om för att ta emot de som blivit ofrivilligt arbetslösa i kölvattnet av pandemin.
Men en grupp struntar vi i, ensamkommande barn och ungdomar från Afghanistan. De får fortsätta springa i ett ekorrhjul som om ingenting har hänt.
Den nya gymnasielagen trädde i kraft 2018 och ger möjlighet till ensamkommande som sökt asyl och fått avslag på sin asylansökan en möjlighet till tillfälligt uppehållstillstånd (Tut) om de börjar studera på gymnasiet eller en yrkesutbildning. Lagen innebar att 7 500 unga som nekats asyl och hunnit fylla 18 medan de väntade på beslut fick möjlighet att läsa klart gymnasiet.
Hade inte handläggningstiden tagit olagligt lång tid hade många som kommit som barn haft större chans att stanna.
Den som får Tut får stanna i 13 månader. Möjlighet till förläning finns om personen studerar på gymnasial nivå. Efter avslutad utbildning har personen ett halvår på sig att hitta ett arbete. Om den gör det går det att ansöka om permanent uppehållstillstånd.
Men. Det är inte bara det att ungdomen ska kunna försörja sig, ta de jobb som finns. Nej ungdomen ska lyckas hitta en fast anställning på minst två år.
Jag har högskoleutbildning, närmar mig 40 och har inte haft en fast anställning de senaste sju åren. Jag känner få i min omgivning som har fast anställning. Men tydligen ska vi kräva det av dem som precis gått ut gymnasiet och kommer från ett annat land. När jag och mina vänner gick ut gymnasiet tog vi vikariatjobb på restauranger, caféer och diverse ströjobb. Det fanns inte i vår begreppsvärld att vi skulle få en fast tjänst.
Och vem som helst med hjärta och hjärna begriper att efter coronapandemins utbrott har förutsättningarna blivit tuffare. Ungdomsarbetslösheten har stigit till 13 procent. Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet vill mildra reglerna. Men inte Socialdemokraterna som hellre vill vinna SD-väljarnas hjärtan.
Liberalerna med Fredrik Malm i spetsen tävlar också om att uppfattas som hårda. Glöm liberala och humanitära värden. Det nya är kontroll och batong. I ett inslag i Aktuellt ställer han afghanska ungdomar mot kvinnor från Syrien och Kongo. Han menar att om afghanska ungdomar får ett eget regelverk för arbete så blir det orättvist mot andra.
Men det är ingen som hävdar att reglerna för anställningar ska ändras för den här gruppen. Däremot måste de orimliga kraven på ungdomarna ändras. Varför inte ge amnesti? Eller göra det enklare att få permanent uppehållstillstånd?
På sociala medier skriver hundratals ledsna och besvikna svenskar dagligen om hur de kämpar för sina ungdomar.
En kvinna skriver i en Facebook-grupp:
”Jag har en vän som tog studenten i juni. Han har utbildat sig till bilmekaniker, ett yrke som alltid fascinerat honom och där han dessutom kände sig säker på att få jobb. Den utbildning han gick var en av de första som ger specialkompetens för el- och hybridbilar. Han har också kompletterat sin examen med flera teoretiska kurser, så att han i framtiden skulle kunna plugga på universitet om han ville… Redan under sin praktik blev han erbjuden fast jobb på den verkstad där han praktiserade. Men tyvärr, corona kom emellan och erbjudandet drogs tillbaka. Nu jobbar han heltid inom hemtjänsten medan han söker ett jobb inom sitt yrke.”
På vilket sätt gynnar det flyktingkvinnan från Kongo att utvisa en ungdom från Afghanistan? undrar kvinnan. Afghanistan är dessutom ett av världens mest farliga länder. Man behöver inte ställa olika grupper mot varandra.
I en debattartikel i Dagens Nyheter skriver Jan Eliasson, tidigare utrikesminister (S), tillsammans med Alf Svensson, tidigare biståndsminister (KD), och Hans Blix, tidigare utrikesminister (L), att hanteringen av de barn och ungdomar som kom till Sverige under flyktingkatastrofen 2015 har varit plågsamma och skapat sår i det svenska samhället.
Sår som riskerar att ta lång tid att läka. De uppmanar dagens politiker att göra det rätta och bevilja ungdomarna permanenta uppehållstillstånd:
”Låt ungdomarna äntligen få andas ut, tryggt fortsätta sina liv här och bidra till Sveriges framtid ... Så kan ett sår i vårt samhälle börja läkas och Sveriges humanitära traditioner stärkas.”
