Israel har dödat över 34 000 palestinier, 30 gånger fler än Hamas dödade i sin attack. Jag undrar om utrikesminister Tobias Billström (M) står fast vid att Israels svar är “proportionerligt”.

Nu håller världen andan inför en invasion av Rafah, en handling som riskerar att skada över en miljon palestinier. Vi håller andan, vi är tysta. Det enda rimliga är att höja rösten, som studenterna i USA – men de som vågar brottas ner och forslas bort.  

Joe Biden motsätter sig invasionen, samtidigt som han skickar vapen till Israel. Sveriges utrikesminister Tobias Billström är också kritisk, men att bidra till Israels kassa genom att köpa israeliska vapensystem? Inga problem.

Billström måste väl vakna ur dvalan snart? Men det är fortfarande tyst. Ingen sorg, ingen ilska, ingen handling.

Vi är många som kritiserat Sveriges tystnad. Jag söker regelbundet efter nya uttalanden, Billström måste väl vakna ur dvalan snart? Men det är fortfarande tyst. Ingen sorg, ingen ilska, ingen handling.

Jag hittar inte ens ett ångerfullt budskap om Sveriges misstag med det indragna stödet till UNRWA; den enda gång man agerat snabbt och kraftfullt. Det kostade otaliga civila palestinier livet.

Sverige ställer sig inte bakom ett permanent eldupphör – det skulle “inskränka Israels rätt till försvar”. Jag kan inte förstå hur ett agerande som tyder på att slutmålet är utplåning av ett helt folk kan etiketteras “försvar”. 

Nu ska vi anordna Eurovision. Israels bidrag välkomnas, palestinska flaggor förbjuds. Men visst, vi är “united by music”. 

Sverige har erkänt staten Palestina, men erkänner vi palestiniernas rätt till liv? Nej. I stället försvarar vi Israels rätt att döda.