De sjunger om den spanska solen
Men garotteringar och mord, det skiter de i
Och svänger på fascistkärringkjolen”
Äldre läsare – en del yngre också – känner säkert igen den där gamla dängan. ”Doin' the omoralisk schlagerfestival” med Ulf Dageby, sillstryparen från Göteborg.
Låten kom till första gången Sverige fick arrangera Eurovision. Många bojkottade tävlingen den där vintern 1975. Istället arrangerades en alternativ festival i protest mot kommersialisering och att den spanska facistdiktaturen – med dess garotteringar och mord – tilläts delta.
Nu är det dags igen för Sverige att arrangera en omstridd schlagerfest. Alltifrån finländska musiker till Vänsterpartiet har protesterat mot Israels medverkan, av den enkla anledningen att landet misstänks för grova krigsbrott i Gaza. Under torsdagen rapporterades att arrangören EBU bestämt att Israel ska få delta. Sannolikt kommer många försöka få beslutet ändrat.
Men kanske spelar det inte ens någon roll. Oavsett beslut kommer schlagern överskuggas av bomberna som faller över Gaza. Blir Israel portade kan vi vänta veckor av diskussioner i media, kanske någon form av diplomatisk kris. Kommer Israel lär det bli väldiga demonstrationer i Malmö. Sådan är krigets ofrånkomliga logik, allt annat drunknar i det. Även melodier.
Våra högtflygande principer, som vi predikar om för resten av världen, blir så bräckliga så fort de är besvärliga för oss själva.
Eurovision sätter dock fingret på västvärldens ömma punkt. Våra högtflygande principer, som vi predikar om för resten av världen, blir så bräckliga så fort de är besvärliga för oss själva.
Skillnaden från när Ryssland uteslöts från tävlingen är intressant. Då motiverades uteslutningen med invasionen av Ukraina. Ett i mitt tycke riktigt beslut. Ukraina ska inte behöva möta sina mördare i logen, innan de går upp på scen. EBU skrev i ett pressmeddelande att ”beslutet speglar en oro över att, med tanke på den oöverträffade krisen i Ukraina, inkluderingen av ett ryskt bidrag i årets tävling skulle dra tävlingen i smutsen”.
Men när EBU motiverar Israels deltagande låter det helt annorlunda. Då är det mediehuset, inte landet, som ska bedömas. Om tv-bolaget sköter sig, finns det inget annat att göra. Och sedan framhåller EBU att Eurovision inte är ett ”politiskt evenemang”.
Jag säger inte att det måste vara fel beslut. Jag säger bara att det är andra måttstockar. I ena fallet skiljer man på land och tv-bolag. I det andra fallet gör man det inte. Det verkar nästan som att EBU saknar riktlinjer, bara tar det som passar för dagen. Eller att man snarast är just ett ”politiskt evenemang” som gör ideologiska bedömningar över vad som passar sig.
Denna typ av inkonsekvens sammanfattar så väl politiken de senaste åren. När Paludan brände koraner i valrörelsen pratades det högstämt om yttrandefrihet, även för det plumpa. När han gjorde samma sak i samband med Sveriges Natoansökan var det däremot oacceptabelt. Regeringskansliet arbetar redan på nya lagar.
Väst ville att hela världen skulle rikta sanktioner mot Ryssland och pekade på FN-konventioner. Men när samma konventioner innebär att Israel gör sig skyldiga till krigsbrott, är det enligt vår utrikesminister ”proportionerligt”.
Vi pekar finger mot diktaturernas krigsförbrytelser. Samtidigt vägrar flera Nato-demokratier i Nato inställa sig hos krigstribunaler och själva bli prövade.
Det är inte bara dåligt i denna akuta situation. Att demokratierna i väst släpper på principer när det blåser hårt, gör oss internationellt impotenta. Det är en gåva till skurkar som Putin. Vår inkonsekvens är han och andra diktatorers favoritargument. Lyssna bara på när de pratar i FN-skrapan.
Sveriges kommande schlagerfestival är kanske inte omoralisk, utan amoralisk. Principer som bara gäller andra, eller bara ibland, är nämligen inga principer alls.
