För två år sedan löd rubrikerna i svenska tidningar: Frankrike kopierar den svenska modellen! Frankrike får svensk sexköpslag! Vad alla missade var att Frankrike inte alls hade anammat någon "sexköpslag." Utan en abolitionistisk modell – och därmed gått mycket längre än oss. Den svenska lagen är endast en kort paragraf om att den som ”skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, döms för köp av sexuell tjänst till böter eller fängelse i högst ett år”. Den franska modellen är något helt annat!
Den ämnar nämligen till att avskaffa prostitutionen som system, inte bara att smälla köparna på fingrarna med böter. Den franska modellen från 2016 innebar att man skrev om hela nio kapitel i brottsbalken. Den föregicks av 200 utfrågningar i parlamentet som ledde till slutsatsen att prostitution är en form av systematiskt våld och oförenligt med den franska konstitutionen.
En viktig del av den nya modellen handlar om att straffa köpare, som får betala 1 500 euro i böter samt gå på en skola för sexköpare som de själva bekostar. Den som köper sex av minderårig döms till minst tre år i fängelse. Men – detta är inte det enda! Stöd till brottsoffer skrevs också in i lagen. Alla som utsätts för sexköp har rätt till skadestånd, uppehållstillstånd, boende och behandling. Offren får också sina skatteskulder avskrivna. Koppleri bestraffas med fängelse i minst sju år och 150 000 euro i böter.
Utbildningslagen skrevs också om, så att respekt för den mänskliga kroppens ickesäljbarhet nu ingår i sexualkunskapen.
Vad vi talar om här är inget mindre än en revolution, som syftar till att avskaffa prostitutionen som system. Det är också därför den kallas abolitionistisk – vilket också är den term som används i Spanien, England, USA och Tyskland där den nu diskuteras.
När jag är ute i världen och föreläser tror många att det är vad vi har i Sverige – och blir chockerade när de får höra att det enda vi har är en enda paragraf, och att vi aldrig talat om abolitionism. Jag skäms när jag berättar att koppleri ofta straffas med ett eller två år i fängelse, samt att den vanligaste påföljden för sexköpare än 2 500 kronor i böter, ingen kurs eller någonting.
Vår magra lag innebär tyvärr att stöd till utsatta är helt beroende av kommuners välvilja. Rätt vad det är kan Mikamottagningen slaktas eftersom socialtjänsten inte inser dess betydelse, och en omorganisering av polisen kan göra att prostitutionsgruppen försvinner. Brottsoffer får inte heller skadestånd, utan blir lämnade åt sitt öde. Specialiserad hjälp finns för övrigt bara i tre städer, och välgörenhetsorganisationer som Talita måste rycka in med boende – en skam för en välfärdsstat! Och medan sajten Rich meet beautiful straffades för koppleri i Frankrike och förbjöds – till och med chaufförerna som körde lastbilarna med reklam häktades – får den härja ostraffat i Sverige. Det är till och med så att i vissa kommuner räknas prostitution som en inkomst vilket gör att utsatta inte får rätt till socialbidrag.
Vår lag var en förebild när den kom. Det går inte att överskatta dess betydelse. Men nu är det dags att steppa upp. Vi behöver en helhetlig, abolitionistisk modell av fransk typ. Stöd till utsatta måste skrivas in i lagen. Att lagens vara eller icke vara fortsätter debatteras som om det vore 1998 är pinsamt. Det är dags att lyfta blicken och se vad som händer internationellt. Det är inte längre vi som leder kampen mot människohandel och prostitution.
