De tröga vill inte se utvecklingens möjligheter. För dem är är det bara en kostnad att konkurrera ut fossila bränslen. De som argumenterar mot klimatpolitik, ofta uppbackade av fossilindustrin – och av ekonomiska teoretiker utan industriell erfarenhet – beskriver varje åtgärd som en sådan kostnad som ska minimeras. Särskilt verkar en del ekonomiska teoretiker tycka illa om framsteg som görs i Sverige. De påstår att det är ”billigare” att minska koldioxidutsläppen genom att subventionera den industriella utvecklingen i andra länder. 

Det var så man motiverade att svenska skattebetalare subventionerade den kinesiska vindkraftindustrins utveckling – samtidigt som kineser köpte Volvo Cars.

Men om man istället vill vara framgångsrik i den förändring som krävs för att möta hoten ser man att den ekonomiska och industriella utvecklingen gynnas av att nu gå före. Det stärker Sverige att gå före när vi här går åt rätt håll.

Idag görs också stora framsteg i landet. Möjligheterna är ju stora för Sverige, och särskilt för Norrland, nu när allt fler i världen vill bli mer hållbara och satsar på förnybar energi. Investeringarna i vindkraft i Markbygden omfattar cirka 60 miljarder kronor. Tack vara god tillgång på förnybar el investerade Facebook tio miljarder i Luleå. Billig förnybar el ligger också bakom investeringar i Hybrit-projektet för att reducera malm med vätgas från el istället för med kol. I Skellefteå bygger NorthVolt en batterifabrik för några tiotal miljarder. Det kan man göra därför att billig förnybar el gjort elbilar populära och elbilarnas miljöprestanda blir som bäst om de batterierna tillverkas med förnybar el. 

Men det är inte det enda skälet. Norrland erbjuder inte bara förnybar el utan också tillgång på många av de material som behövs för att bygga upp den mängd batterier som man sedan ska återvinna många gånger. Gruvindustri i Norrland som har bättre miljöprestanda än andra i världen får investeringar som en följd av utvecklingen.

I Obbola investerar SCA sju miljarder för att tillverka papper som konkurrerar allt bättre med fossil plast.

Alla dessa industriers investeringar ger arbetstillfällen. De tusentals arbetande människor som lockas till regionen ger anledning till investeringar i Norrlands infrastruktur. Kiruna får ny infrastruktur för tiotals miljarder. I Skellefteå investeras ca cirka miljarder och Nordbotniabanan byggs för 15 miljarder därtill.

Totalt görs investeringar på cirka 300 miljarder kronor. Det motsvarar en tredjedel av Sveriges statsbudget.

Investeringarna i Norrland är spektakulära därför att projekten är stora i ekonomiska termer. Projekten som beskrivs ovan ger många tusen människor möjlighet att stolta arbeta heltid med att bygga om samhället så att risken för ohanterliga klimatförändringar kan undvikas.

Men de är inte ensamma. Storleken på projekten betyder inte ens att de är de viktigaste. I världen omkring oss arbetar nu mer än tio miljoner människor bara med att bygga ut förnybar energiförsörjning som ersättning för fossila bränslen. 

Medlemmar i vindkraftskooperativ som byggt vindelverk som ersatt fossil elproduktion är hjältar – om än bara på deltid. De som klär tak med solceller, bygger trähus som lagrar kol, installerar pelletsbrännare som som låter avfallet från husbygget ersätta olja bidrar till utvecklingen. De gör också de som bygger och driver värmeverk som låter träavfall både ersätta fossila bränslen och producera biokol som kan lagras i mark.

De största hjältarna är de som direkt gör något nytt och besvärligt så att andra sedan kan göra om det det enklare. De danskar som 1975 började bygga vindkraftverket i Tvind, Preben Maegaard och de andra som utvecklade och spred tekniken kring Folkecentret för förnybar energi på Jylland. De gav Danmark en exportindustrin och en teknik som i januari i 2020 gav Tyskland mer el än all kolkraft.

De som köpte solceller när de fortfarande var dyra bidrog till att solenergiindustrin utvecklades så att solel blev så billig att man idag kan köpa solceller och själva producera el istället för att köpa från kol- eller kärnkraftverk. En stor insats för elproduktionen i Kina, Europa och USA. Men viktigast för de fattigare som fått tillgång till el för ljus, radio och telefon.

Deras bidrag var inte att de offrade sig och ville visa sig som hjältar, Deras verkliga stordåd var att de organiserade många människor och gemensamt skapade möjligheter för ännu fler.

Det är sådan konstruktiv handlingskraft som det behövs mer av – om världen ska klara av att undvika ohanterliga klimatförändringar.

Det är omedelbara investeringar för att bygga ett hållbart samhälle som gör skillnad. Det är lönsamt. Det går bra. Men det går ännu så länge för långsamt.