Mannen säger: ”Har du tänkt på att det är bara i Sverige man inte har staket runt kön?”
Hon: ”Ja, för vi är så vana vid att stå i kö.”
Han: ”Utomlands, där skulle folk säkert springa runt överallt hur som helst, välta koner och grejer!”
Hon: ”I alla andra länder måste de ha inhägnader! Men vi står här snällt och väntar.”
Båda skrattar.
Ja, har man hört det förr? ”Det är unikt för Sverige” eller ”Vi är det enda landet där…”. Som förolämpning och komplimang, men alltid yttrat med en slags stolthet över att vara speciell. Av alla typer av dumhet har vi här den mest irriterande och ologiska: Varför skulle just det egna landet sticka ut, medan alla andra länder är en enda klump? Det finns visserligen några, men ytterst få fall där det verkligen förhåller sig så. Och ändå är uttrycket ”andra länder” ett begrepp!
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Ta till exempel detta med Systembolaget. Nu går riksdagen i riktning att avskaffa monopolet under det förrädiska namnet ”gårdsförsäljning” – vilket inte handlar om några avlägsna gårdar ute på landet, utan om att producenter ska få sälja alkohol direkt till kund var som helst, även inne i städer. Och ett av argumenten är – naturligtvis – att ”andra länder” tillåter detta.
Timbro har länge spridit myten om att vi är det enda land som har ett alkoholmonopol. Lite längre ner i deras pressmeddelande ”Farväl till Systembolaget” ser man att Finland också har det, samt att jämförelsen bara gäller Europa. Vilket ändå inte stämmer, för Norge och Island har också monopol. Men inte heller det är unikt: de flesta länder har en reglerad alkoholförsäljning. I 14 länder i världen får man över huvud taget inte dricka alkohol.
I buddhistiska Sri Lanka får bara män, inte kvinnor, köpa alkohol! (Jag hittar inget land där det är tvärtom, vilket man kan tycka vore mer logiskt.) 89 procent av de afrikanska länderna har antingen statliga monopol eller licenssystem för försäljning. I USA är åldersgränsen 21 år och det är förbjudet att dricka utomhus. I Storbritannien var det fram till för 15 år sedan olagligt för pubar att ha öppet efter 23 och även nu måste de ha särskilt tillstånd.
Går vi till cigaretter så har många länder – Frankrike, Spanien, Italien och Ungern exempelvis – ett statligt monopol på tobaksförsäljning. Glöm att kunna köpa cigg i typ Pressbyrån eller på Konsum som i Sverige! Nej, det är bara en ”tabac” ,”estanco” eller ”tabacchi” som har rätt att sälja. Även där rasar samma strid om offentligt kontra privat – I Spanien kräver kapitalisterna nu att få sälja tobak fritt och bryta 400 år av statligt monopol, i Frankrike har e-cigaretterna gått upp i domstol för att avgöra om de faller under monopolet eller inte.
Men på något sätt tycker vi om att tro att våra strider är unika och att en debatt är avgjord då vi konstaterar att ”bara vi” har det på ett visst sätt – då måste vi ju ha fel. På samma sätt har Förbifart Stockholms lobbyister spritt myten om att det bara är Sverige och Albanien som inte hade en förbifart – och då måste man ju ha en, för att inte hamna ensam med Albanien, hemska tanke!
Nu tror många att min slutsats är av Lars Trägårdh-typ och går ut på att den här debatten är ”typiskt svensk.” Men idén att det egna landet är unikt är faktiskt inte alls unik för Sverige. I de flesta länder säger människor samma sak. Amerikaner har sagt till mig: ”I USA är man oskyldig till motsatsen är bevisad. I alla andra länder är det tvärtom, man är skyldig och måste själv bevisa att man är oskyldig.”
I Jemen menar många att Gud älskar Jemen mest, i Brasilien är många övertygade om att landet har världens bästa kultur, men även att det är världens våldsammaste land, i Grekland säger många med stolthet att trafiken är ”värst i Europa”. Själv kan jag bli matt av dessa eviga jämförelser av kulturer. Det är något med dem som gör att de alltid tenderar till etablerandet av ett motsatsförhållande. Det är som om man vill finna det som är ”tvärtom”.
Kall/varm, öppen/stängd, frisläppt/hårt hållen, ordentlig/spontan, ren/smutsig och så vidare. Det är som om själva diskussionens form automatiskt dras dit, till denna Erasmus-logik: ett land är en, enhetlig sak, ett annat land är en annan enhetlig sak. Med det obligatoriska tillägget: ”Jag är inte den typiska svensken/mexikanen...” För alla vill vara unika och bo i ett unikt land – och i de fall de verkligen gör det, då vill de ha bort det unika, som de borgare och sverigedemokrater som hyllar svenska värderingar men vill ha bort Systembolaget...
