När människor skjuts ihjäl och bomber sprängs i trappuppgångar är det fler poliser som är svaret. Under valrörelsen 2022 utlovades, från både höger och vänster, just det: fler poliser. Det var ett återkommande tema och ett självklart svar på den stegrande och allt mer problematiska gängkriminaliteten. Polisen måste synas, vara närvarande och vara påtagligt fler. Särskilt tydlig i löftesgivningen var nu sittande biträdande arbetsmarknadsminister Paulina Brandberg (L), som lovade såväl fler poliser som högre polislöner och gjorde ett stort nummer av att polistätheten i Sverige var alldeles för låg och till och med i bottenligan i Europa.

I år har 59 personer dött i arbete på den svenska arbetsmarknaden, varav sju utanför den ordinarie arbetskraften, som värnpliktiga och anställda i utländska bolag. En viktig detalj i sammanhanget är att resten av alla dödsfall som inte inträffar på själva arbetsplatsen, men som har koppling till arbetet, inte räknas in i den här statistiken. Det handlar om människor vars liv slutar i arbetssjukdom som följd av till exempel exponering av asbest stress eller hjärtinfarkt och de är tusentals – varje år.

Det finns runt 290 arbetsmiljöinspektörer i Sverige just nu. Samtidigt finns över fem miljoner arbetande, vilket betyder att det för varje arbetsmiljöinspektör finns runt 17 500 arbetande människor. 

Enligt ILO (International Labour Organization), som är FN:s organ för bevakning av arbetsmarknaden, behövs minst en arbetsmiljöinspektör per 10 000 arbetstagare. 

Arbetsmiljöverket avbröt en pågående rekrytering av fler inspektörer i somras, för att spara pengar som en konsekvens av åtstramningspolitik. 

Sverige är sämst i Norden och har varit det i många år tillbaka. Samtidigt avbröt Arbetsmiljöverket en pågående rekrytering av fler inspektörer i somras, för att spara pengar som en konsekvens av åtstramningspolitik. 

Myndigheten ersättningsrekryterar inte ens längre, efter att inspektörer slutat.

I måndags dog fem arbetare i en fullständigt vidrig arbetsplatsolycka. Ett 20 meter långt fall tar ett par sekunder. Under de sekunderna hinner tankar tänkas. Det går inte ens att föreställa sig den skräck och vanmakt som arbetarna kände de där sekunderna, medan de föll mot sin död. Det har skrivits många texter om detta, men inga ord kommer ju att återuppliva de arbetare som gick till en svensk arbetsplats den där morgonen, bara för att ett par timmar senare dö.

I en debatt i veckan konstaterade Paulina Brandberg att det ”inte går att inspektera alla arbetsplatser och se så att alla bultar är på plats, det är helt omöjligt”. Det har hon rätt i, men bara om man tror att arbetsmiljöinspektörer åker runt och anmärker på detaljer och bultar, vilket är så långt ifrån verkligheten man kan komma.

Problemet är inte att ingen arbetsmiljöinspektör hann till byggarbetsplatsen i Ursvik för att anmärka på några bultar i tid för att stoppa en dödsolycka. Problemet är att ingen arbetsmiljöinspektör idag hinner ut till ens en bråkdel av alla arbetsplatser som finns, som definitivt skulle behöva inspekteras för att säkerställa att det förebyggande arbetsmiljöarbetet fungerar, att riskbedömningar genomförs och att åtgärder vidtas för att undanröja risker som kan leda till skada, sjukdom eller dödsfall – för att skydda alla som arbetar mot sådant som slutligen kan leda till det allra värsta. 

Problemet är att det finns så få arbetsmiljöinspektörer i Sverige att Arbetsmiljöverket måste sålla bland alla allvarliga olycksfall som anmäls för att komma fram till vilka man överhuvudtaget mäktar med att utreda med de resurser man har.

Arbetsmiljölagen och alla arbetsmiljöregler är tvingande. Det handlar inte om rekommendationer eller riktlinjer: De måste följas. Det är så klart en tydlig signal till arbetsgivare i Sverige att kontrollen av regelverket inte är högre prioriterat än genom ett anmärkningsvärt lågt antal arbetsmiljöinspektörer. Det lämnar ett tomrum och ett utrymme för bristande arbetsmiljöarbete på arbetsmarknaden när det är allmänt känt att sannolikheten att träffa på en inspektör är ungefär lika hög som att träffa på en enhörning. Det är, till skillnad från när det gäller andra brott och överträdelser, ofta konsekvensfritt att bryta emot lag och regler när det gäller arbetsmiljön.

Men det kanske blir lättare med en översättning till ett språk som verkar betyda mer för politiken: Om alla bilister visste att risken att stöta på en trafikpolis var minimal och nära obefintlig eftersom trafikpolisen så få att deras uppdrag var i praktiken omöjligt – då skulle benägenheten att följa lagen i trafiken troligen minska. Det är inte särskilt svårt att räkna ut att detsamma gäller arbetsgivare, huvud-, eller underentreprenörer och andra på svenska arbetsplatser. Det är bara det att det inte kommer några pengar, resurser eller förutsättningar som ens är i närheten av tillräckliga för att arbetsmiljöinspektörerna ska kunna bli fler.