Förhoppningsvis kommer regeringens utredning klart och tydligt slå fast att strejkrätten måste kvarstå i sin nuvarande form.
Ekot rapporterade dock i vintras om att regeringen kommer att lägga fram ett förslag som innebär att ett fackförbund inte kan ta till stridsåtgärder om arbetsgivaren redan slutit kollektivavtal med en annan part, såvida inte förbundet med kollektivavtalet godkänner det konkurrerande fackets konflikt med arbetsgivaren.
Innebörden av detta är att förslaget riskerar att förse arbetsgivarna med konkurrerande fackföreningar att välja mellan, vilket medför att seriösa arbetsgivare som i grunden eftersträvar sjyssta villkor och goda arbetsförhållanden riskerar att slås ut mot mindre nogräknade konkurrenter.
Svenskt Näringsliv har varit flitiga i sin uppvaktning av både regeringen och den allmänna opinionen, bland annat genom rapporter och opinionsmaterial där kostnaderna för hamnkonflikten ofta framhävs som ett hot mot svensk export, och det är svårt att inte betrakta även den senaste rapporten som ett led i opinionsarbetet, då den framhåller att tappet främst beror på Hamnarbetarförbundet. Det ger en tendentiös framställning.
Att inte förmå sig att dra några vidare slutsatser ur det faktum att arbetsgivaren stängde ute Hamnarbetarförbundets medlemmar från arbetsplatsen i lockout 371 timmar under sex veckors tid, när Hamnarbetarförbundet strejkade åtta timmar samma år, är påfallande. Särskilt när Medlingsinstitutets årsrapport visar att APM Terminals lockout stod för 87 procent av de förlorade arbetsdagarna på hela den svenska arbetsmarknaden 2017, det vill säga att antalet förlorade arbetsdagar på arbetsmarknaden uppgick till 2 570, varav 2 241 orsakades av APM:s lockout.
Svenskt Näringslivs rapport menar även att Containerterminalens sviktande marknadsandelar uteslutande beror på hamnkonflikten. Här är fackförbundet av en annan mening och pekar på att terminalens marknadsandelar sjunkit sedan 2012, när verksamheten togs över av APM terminals, samt att det är ett ‘helt ologiskt antagande att APM Terminals plötsligt skulle kunnat behålla sitt grepp om containermarknaden mellan 2015 och 2017, samtidigt som man genomförde dramatiska prishöjningar och stördes av eskalerande produktivitetsproblem, ett havererat datasystem, maskinbrister och misslyckade investeringar utan koppling till konflikten.’
Hamnarbetarförbundet påminner vidare om att den övertidsblockad som Svenskt Näringsliv lyfter i sin rapport har sin grund i ett personalpolitiskt haveri, då man dagen före julafton 2016 varslade 30 fastanställda och 70 visstidsanställa om uppsägning på grund av övertalighet, och att man ställer sig även kritiska till att Svenskt Näringsliv utnyttjat konflikten i hamnen för att nå en politisk inskränkning av konflikträtten.
Det är anmärkningsvärt att APM:s agerande tillsammans med en massiv facklig kritik från samtliga förbund inte förmått regeringen att slänga utredningen i papperskorgen. Det är beklagligt att man tycks lägga så stor vikt vid en part som inte ens förmår placera Göteborgs olika hamnterminaler korrekt på en karta, som är ensamt om att ha dålig lönsamhet bland de andra terminalerna, där också Hamnarbetarförbundet varit den dominerande fackliga motparten. Det är beklämmande att man ens överväger att försätta den svenska modellen i obalans för en världsledande koncern som aktivt bidrar till att underminera hela marknaden för containerfrakt genom överinvesteringar i fraktkapacitet.
En inskränkning av konflikträtten som långsiktig strategi för Svenskt Näringsliv är dock fullt begriplig. Det befinner sig helt i samklang med deras intresse för att befria marknadsaktörer från alla former av samhälleligt ansvar. Däremot är det obegripligt hur regeringen ens kan överväga att gå dem till mötes i den här frågan – en part som inte anser sig behöva göra ansträngningen att presentera en rapport utan en mängd sakfel.
Om den omfattande lockouten dessutom kom att användas i en medveten strategi för att vinna inskränkningar i konflikträtten borde svaret från regeringens håll vara att man får stå sitt kast och bära de självvalda kostnaderna, utan att försöka placera skulden på fackmedlemmar som vägrade jobba övertid för att täcka för kollegor som hotats med massuppsägningar dagen före julafton.
Kom inte här och kräv lagstiftning.
Ta lite eget ansvar.
Förklara för era medlemsorganisationer varför de betalar 4,5 miljarder för ett företag som inte förmår bevilja sina anställda föräldraledighet, som en normal arbetsgivare.