Till sina nästan 18 000 följare på Twitter hävdar ”Malin Lundgren”, som alltså är en pseudonym:

”Skönt att någon inom vänstern tar bladet från munnen & erkänner hur nedlusad vänstern och då främst extremvänstern (inklusive SSU) är av antisemitism. Inte så konstigt att Malmös sossar låter det gå så långt att judarna tvingas fly.”

Det var ju inte vad jag skrev?

Nej, naturligtvis inte.

Men så här fungerar det, exakt hela tiden. Sociala medier är åskledaren som samlar in alla spänningar där ute. Ibland verkliga, ibland fabricerade. Är det en autentisk folkstorm? Eller är det vad som kläckts under lysrören i Sankt Petersburg? Eller är det tio maniska haverister som vardera har hundratals konton?

Vem vet. Ingen vet.

Glappet blir ofta påfallande.

Den som tillbringar för mycket tid i Twitter-buren kan tro att alla till höger om Socialdemokraterna helst skulle storma public service och forsla bort journalisterna till omskolningsläger. Men sedan kommer ännu en rapport som visar att SVT och SR ligger i topp vad gäller förtroende.

Till exempel.

Sverige är inte Hanif Bali eller ”Malin Lundgren”.

Sverige är inte heller deras antagonister på andra sidan.

Sverige är inte Twitter.

Det kan vi vara tacksamma över, att 9 300 000 svenskar har viktigare saker för sig än att böka runt på Twitter. Men eftersom både politiker och journalister är svårt beroende av det snabba, polemiska, tillspetsade utbytet framstår denna plattform ändå som svenska själens spegel.

Alla spektakulära rubriker som egentligen bottnar i att några få groggat sig till raseri.

Alla politiker som inte kan höja blicken från den ögonblickliga bekräftelsen.

Vad kom först.

Sociala mediernas belöningssystem?

Eller den blixtsnabba nedstigningen i högerpopulism som dominerar både Moderaterna och kristdemokraterna?

Det kan vi fundera på.

Men ägget är i alla fall ruttet.

För många har börjat vänja sig vid stanken.

Ultrapolarisering fungerar avtrubbande.

Det märks om saker ställs på sin absoluta spets.

Som när en islamistisk terrorist mördar en fransk lärare genom att karva av dennes huvud med en kökskniv, av ingen annan anledning än att läraren visat Muhammedkarikatyrer i samband med en lektion om yttrandefrihet.

Vad är din första impuls?

Om du är årets svensk – utsedd av Fokus, tidskriften med osviklig känsla för att belöna balanserade demokrater – plockar du en skärmdump från SVT som du sedan twittrar för att skapa en förljugen bild av att public service vill beskylla den mördade läraren för sin egen död.

SVT: Samuel Paty "provocerade fram" sin egen halshuggning. pic.twitter.com/mnhLyYeeJ9

Det är vad Jens Ganman gör, varken mer eller mindre. Han följer SVT:s sändning om efterspelet, om de stora manifestationerna i Frankrike, och han hittar en enda bildruta som han kan förpacka med sin agenda som är att etablissemanget kommer att förtiga sanningen ända tills vi alla står inför valet att underkasta oss islam eller avrättas som varande otrogna.

Ganman twittrar till sina drygt 30 000 följare.

Väldigt många gillar och sprider.

Självfallet bryr sig ingen om att faktiskt se sändningen.

Självfallet bryr sig ingen om att denna lögn förminskar den mördade läraren till ett simpelt trappsteg att kliva på för medieföraktande rasister som bara vill åt sin poäng.

Det är vidrigt.

Inte för ett ögonblick relativiserar SVT-journalisten terrordådet.

Inte för ett ögonblick läggs någon skuld på offret.

Men årets svensk tvekar aldrig.

Kanske är det en kalkylerad lögn, kanske har han hunnit färdas så långt i sin radikalisering att han inte ens kan skilja mellan lögn och sanning. Men ut på Twitter ska det.

Ganman är första länken.

Sedan ansluter andra.

”Om ni fortfarande undrar hur uppenbara lögner och falska nyheter faktiskt kan fungera som påverkansverktyg – ta en titt på svenska Twitter. Här ett realtidsexempel med årets svensk som lögnare och nyttiga idioter i riksdagen som superspridare”, twittrar Staffan Landin, en av många vettiga – ja, det finns sådana också – som försöker bromsa.

Det har alltid funnits en träskhöger.

Ganman är varken först eller sist. Men idag har marginalen flyttat sig in mot centrum, eller snarare har centrum flyttat sig ut mot marginalen.

Givetvis vill riksdagens sverigedemokrater passa på att glänsa, de har ju trots allt varit islamofober sedan dag ett.

Men nu sänker sig även moderater till denna träskhöger.

Snälla @svtnyheter - säg att det här inte är sant?! https://t.co/Grc7YypQK6

Är detta på riktigt @svt? https://t.co/bJUrikjFoq

”Säg att det här inte är sant?!” twittrar riksdagsledamoten Lars Beckman som anses kapabel att stifta lagar men som inte kan leta upp en nyhetssändning – två minuter kort – åtminstone inte när den riskerar att komplicera hans eget opinionsbildande.

”Är detta på riktigt?” twittrar hans partikollega Jan Ericson.

Formulerat som lagom öppna frågor till SVT. Men politikerna bryr sig inte om svar. De utövar bara det klassiska Twitter-knepet att sprida något utan att behöva ta personligt ansvar för om innehållet är korrekt.

Ericson ser till sist inslaget. Men han backar inte: ”Mycket illa formulerat.”

Tusentals fler ansluter till kedjan.

Åtala journalisten!

SVT är värre än IS!

Om du vill kan du visualisera utbredningen med tjänsten Hoaxy.

Ja, både Beckman och Ericson är superspridare.

Samuel Paty blev 47 år.

Han mördades på sin födelsedag.

Han efterlämnar kollegor och elever som minns honom med värme.

Han efterlämnar sin hustru och sin son, fem år.

Just nu kliver träskhögern rakt över deras ofattbara sorg.

Det säger något om var vi befinner oss.

Det säger något om hur sociala medier påverkar inte bara debatten utan också hur vi möter varandra som människor.

Det säger mig att vi är illa ute.