Alla oroar sig för Brexitanhängarnas antidemokratiska värderingar, hur kan de säga nej till ett ”freds- och demokratiprojekt”? Men låt oss diskutera svenska journalister syn på folket, rösträtt och nationalism en stund.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Exemplen är många men låt oss göra ett nedslag den 26 juni. Tre dagar har gått efter Brexit och medierna har haft lite tid på sig för att samla olika röster och göra lite bättre analyser än vad de fick ihop första dagen. Men i God morgon världen i P1, alltså vi talar inte om Expressen, DN eller någon annan privat-ägd mediekanal, utan public service, händer följande:
Per Svensson hävdar att problemet med EU är det tilltagande innanförskapet, att demokrati-projektet och välfärdsprojektet har varit för lyckade men att folk inte har förstått det. Han slår fast att britternas beslut var korkat, att folkomröstningen var korkad, och att man inte behöver ”känna respekt för människor som ägnar sig åt demokratiförstörelse, vilket det här är”. Låt oss upprepa vad han säger: Man behöver inte ha respekt för människors röster om de väljer fel!
Göran Rosenbergs bidrag är att helt enkelt hävda att folkomröstningar är odemokratiska. Även han är säker: folk valde fel och ett alternativ vore att låta dem rösta tills de röstar rätt.
När man tror att det inte kan bli värre kommer en psykolog in och säger: Staten är som föräldern, den som har ansvaret att vara förnuftig, medan medborgarna – barnen – är, kan man säga, känslostyrda. Psykologen Ulrika Hult exemplifierar: Det är som om föräldrarna sagt att barn, nu ska vi utvecklas, vi ska gå med i en stor grupp! Men istället har barnen skrikit: Vi vill inte, vi vill inte! Vi vågar inte! Barnen, borde istället lära sig att vänta på sin tur och inte vilja ha allt på en gång, säger Ulrika Hult. Vad det nu betyder.
De här är alltså demokratins förtrupper? De högerextrema säger att journalister inte ska få skriva vad de vill, och här har vi journalister som säger att folket inte ska få rösta på vad de vill, kanske inte få rösta alls. Detta folkförakt, är inte mycket bättre än Ukips invandrarförakt. Effekten på demokratin är ungefär densamma om jag får gissa.
Den plötsliga antinationalism som blomstrat upp i medierna och bland makthavare i kölvattnet av Brexit kan inte tas på allvar. I grannlandet till exempel oroar sig till och med norska statsministern Erna Solberg för ”nationalismen” i och med Brexit, hon måste ha glömt att hon själv sitter i regering med Fremskrittspartiet. Stefan Löfven har också sagt sig vara orolig för nationalismen som följer omröstningen, men inte för den nationalism som utgjorde basen i argumenten för att den 21 juni retroaktivt ändra asyllagar och stänga gränser och på så sätt aktivt förstöra människors liv: Vi i Sverige måste ju ta hand om ”de våra” först.
Så vad är nationalism? Just nu verkar all kritik mot EU räknas som nationalism, och på så sätt får man död på alla konstruktiva diskussioner, ingen vill ju vara nationalist. Men det finns också skillnad på nationalism och nationalism. Den nationalism som är riktig farlig är den som är kopplad till rasism och fascism. Den så kallade ”nationalism” makthavarna och liberala kommentatorer främst verkar vara rädd för handlar om något annat. Massor av det som liberaler ser som ”nationalistiska krav” kan ju vara bra för demokratin. Till exempel skapar ju en ökad rätt för stater att kontrollera kapital, nationalisera centrala industrier och infrastruktur och en bekämpning av TTIP och det globala kapitalet bara mer makt till folket. Hade det varit dåligt om Grekland hade haft en egen valuta som de kunnat devalvera som svar på krisen? Och trots allt är ju våra nationella institutioner i dag mer demokratiska än internationella institutioner, inklusive EU.
Nej, den antinationalism vi ser nu handlar inte om antirasism, för ingen riktig antirasist älskar EU med hull och hål. Främst handlar det om att försvara kapitalets rätt till global rörelse och rika vita människors rätt att få erövra världen – studera var de vill, flytta för kärleken, samtidigt som det är ok att stänga gränser för fattiga flyktingar när européernas egna intressen hotas. Debattörer blir arga för att EU-medborgare som polacker ska kastas ut, men inte för att EU-migranters läger rivs, den förra gruppen bygger upp den kapitalistiska ekonomin medan den andra tigger.
Samtidigt som detta skrivs lägger Kristdemokraterna i Almedalen förslag mot flyktingar för att ”värna svenska värderingar”. Detta kommer förmodligen inte att väcka ramaskri i liberala medier. Det är arbetarklassen som är rasister, de själva är bara logiska.
Så liberala journalister, politiker och andra ”experter”, det där ni håller på med just nu framkallar bara nya ilskna proteströster. Era dubbla måttstockar och er självgodhet är en av orsakerna till att EU faller sönder. Gör istället ert jobb och rapportera om EU, inte om vad folk ska tycka om EU.
