En dansande man i kallingar har sänkts ner i Östersjön. Inte en levande man alltså, utan en neonfärgad apparat som sänder ut morsesignaler med budskapet ”This way if you are gay”. Skyltens text på ryska och engelska lyder ”Welcome to Sweden. Gay since 1944.”
Svenska freds, som har sänkt ner mannen, berättar att budskapet är riktat mot kapprustarna i Sverige. Kampanjen ska motsätta sig ”försvarets ubåtsnoja” och istället rikta in ”försvarsresurserna på fredliga samarbeten”.
Vem försöker de lura? Det egentliga budskapet är ju inte riktat mot den svenska militären, utan mot ryssarna. Budskapet är ”Vi är bättre än er. Vi är modernare, mer toleranta, ni är fördomsfulla, ni är bakåtsträvare”.
Vilket inte är något annat än nationalism i sin renaste form. Det vill säga, precis samma budskap som militären och den svenska borgerligheten sprider som en del i hela upptrappningen mot Ryssland och som sexualitet blivit ett slagträ i. Från regnbågsfärgade naglar till burop mot ryska artister i melodifestivalen och motsvarande anklagelser om det ”dekadenta väst” från den ryska sidan.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Alla som vet något om krig vet att de börjar med smutskastning. Och att vanligtvis neutrala aktörer i civilsamhället dras in i det och vill få oss att svälla av sentimental stolthet över vår överlägsna livsstil. Blir det krig mellan väst och Ryssland – direkt eller indirekt via något annat land – kommer alla i väst att vara fullständigt övertygade om att vi går i krig för Pussy Riot och hbtq-personers rättigheter. Precis som amerikanska medborgare trodde att USA invaderade Afghanistan för kvinnornas skull, och fransmännen tror att deras trupper var i Mali för att bekämpa terrorism.
Att en fredsrörelse just nu ägnar sig åt att sprida nationalism – krigets mjukvara – kommer förmodligen inte att göra från eller till i det långa loppet, men det är ett intressant tecken i tiden.
Detta behov av en ideologisk överbyggnad är en av västvärldens historiska egenheter. Väst har alltid gått i krig med svärdet i ena handen och bibeln i den andra. Vår tids bibel heter kvinnor, hbtq och demokrati. Vi tror verkligen att vi inte gör något av egenintresse, vi gör bara vad vi måste för den goda sakens skull, vill bara hjälpa er att bli bättre människor ... Det finns inte ett enda krig som startats, inte en enda mineral som stulits, inte en enda gruva som exploaterats utan att väst haft en änglalik förklaring till det.
USA är den nation som invaderat flest länder de senaste femtio åren, tillika det enda land som varje år publicerar en ”human rights report” där de betygsätter alla jordens länder på hur bra de är på mänskliga rättigheter. Och när europeiska kapitalister och regeringar försöker övertyga afrikanska länder att ge oss fördelar gentemot kineserna, säger de: ”Till skillnad från dem står vi för humana värderingar.” Att vi sedan råkar lägga beslag på rikedomarna är en annan sak!
Allt detta förklarar varför Kina har bättre rykte i många afrikanska länder än USA och Europa. Kina använder sig nämligen inte av en ideologisk överbyggnad alls. Deras engagemang har ingen human förevändning, de kommer inte med biblar, manifest eller krav. Kina anländer och säger: ”Vi får rättigheterna till gruvan, ni får så och så många miljarder till nya vägar, skolor och sjukhus. Deal?” Kinas ”non-interference policy” syftar inte bara på att avstå från militär inblandning, utan också på att inte lägga sig i ländernas politik. ”Win-win situation” är mottot när Kina investerar. De hymlar inte med sitt egenintresse, men visar också vad de har att erbjuda. Och även de folkrörelser som kämpar för demokrati har ofta mer sympati för den kinesiska hållningen än för den västerländska som upplevs som hycklande och arrogant.
Ingen kan förneka att Ryssland just nu går igenom en konservativ backlash utan like. Landet som legaliserade homosexualitet 1917 – långt före Sverige alltså, har någon upplyst Svenska freds om detta? – har idag utsett avvikande till syndabockar och kriminella. Men att kidnappa rörelser för att tävla om vilken nation som är bäst är något annat än solidaritet. I det propagandakrig som pågår och som gått långt bortom gränsen för pinkwashing, finns inga oskyldiga handlingar.
