Det borde kännas tungt just nu. Sverige styrs av den mest högerkonservativa regeringen i modern tid. I omvärlden rasar krigen. Tidsandan illustreras av hur det hundraåriga stödet till fredsorganisationer slopas och att Ulf Kristersson (M) vill kommendera fram “försvarsvilja” genom att ge invandrarna en uppsträckning. Nu ska alla ska marschera i takt. Lyda.
Men för egen del börjar jag på ett märkligt sätt känna mig hoppfull. För svenskarna lyder inte.
När regeringen ville införa angiverilagar demonstrerade välfärdsarbetarna. När regeringstjänstemän började prata om att begränsa fackens makt tog IF Metall strid med världens rikaste man. Och när oppositionens finansiering på olika sätt attackerades blev svaret inte resignation – utan insamlingar och att nya medlemmar strömmade till de rödgröna partierna.
Det bubblar, helt enkelt. För första gången på länge pratas det om progressiva reformer och hoppingivande visioner. Och nu sitter Annie Croona och jag på redaktionen, nyrekryterade som politiska redaktörer. Svaret på hotet om indraget presstöd blev att Dagens ETC växlar upp opinionsarbetet. Något som är möjligt tack vare er läsare.
Låt oss skapa en egen våg.
De enda som inte hänger med är politikerna. De rider fortfarande på den nykonservativa våg som sköljer över världen. Högerns 1968.
Låt oss skapa en egen våg. På Dagens ETC:s nya ledarsida kommer vi att presentera visioner och reformer. Vi kommer att vara en tydlig och oberoende rödgrön röst som står upp för klimatet, för välfärden och solidariteten.
Vet ni vad jag tror? Om tre år vinner de rödgröna partierna valet. På valnatten kommer vi att fira.