Mjölkpriset är återigen på tapeten. Det verkar bli det med jämna mellanrum, varannan sommar eller så. En kan fundera på om det beror på stadsbornas plötsliga upptäckt av landsbygden, av den allmänna nyhetstorkan eller på att Arla är duktiga marknadsförare och vet när man ska ta upp sina problem? Oavsett orsak är det ju helt riktigt att svenska mjölkbönder, precis som alla svenska bönder, har det ohållbart kämpigt.
Det finns en, mycket enkel, lösning på problemet. Ät svensk mat!
Och tänkt inte bara på mjölken utan också på osten, kvargen och kesellan. Tänk på påläggsskinkan, kotletterna och kycklingfilén. Hur är det med mjölet, havregrynen och müslin? Allt räknas, inte bara det som det står mest om i medierna. Passa gärna på att tänka ekologiskt när du ändå börjar läsa på förpackningarna. Tyvärr måste man läsa, noga. Det kan stå ”svenskt kött” i en stor blågul blaffa på förpackningen och ändå, i mikrosmå bokstäver, ”råvarans ursprungsland: Nya Zeeland”. Jag skulle vilja kalla det för falsk marknadsföring, men får SD påstå att tiggeriet är organiserat av internationella ligor, så får väl matproducenter sätta vilka blaffor de vill på sina förpackningar. Dikt och hittepå är det lik förbaskat och kräver därför en extra granskning.
Ska man köpa svenskproducerat i affären får man leta lite och ta tid på sig tills man lärt sig vilka sorter som är okej. Lite mer får man betala också, generellt. Så är det och alla har inte ekonomiska möjligheter för det. Men man kan börja jämföra priserna för på vissa varor skiljer det ingenting och för vissa är till och med svenskproducerat billigare. Då finns det ingenting som hindrar.
Ett annat alternativ är att köpa direkt från producenten. Det finns många gårdar i våra trakter som har gårdsförsäljning. Man kan söka på nätet efter dem, kasta ett öga på försäljningssidor eller ta ett visitkort nästa gång man är på en marknad. Vi bor verkligen i ett område med stora möjligheter. Somliga bönder har till och med hemleverans.
Överhuvudtaget är det viktigt att tänka över vem vi ger våra pengar till. Det finns faktiskt ett mervärde för oss själva (om vi nu ska tänka rent egoistiskt) att ge våra pengar till någon i vårt eget närområde. Då betalar nämligen den personen skatt på dem till den kommun som vi drar nytta av – till våra barns skola, vårt gatunät och vår renhållning – så slipper kommunen höja skatten nästa år och vi får kvar lite mer att köpa för. Hade vi i stället skickat pengarna till ett företag med säte utomlands hade ju ingen mer här fått nytta av dem. Köper en närproducerat, både vad gäller varor och tjänster, så gör pengarna mer nytta för en själv än om en köper så att de hamnar långt bort.
Naturligtvis spelar det ingen roll vad just du, ensam, gör. Men om flera tusen ändrar en del i sitt köpmönster, handlar lite mer närproducerat och av lokala aktörer, så spelar det roll. Det kan vara det som avgör om vi ska ha några bönder i Bergslagen i framtiden. Nio av tio lantbruk har försvunnit under de senaste 25 åren. Så kan vi inte ha det.
