På många svenska arbetsplatser möter svensk-iranier ett anställningsstopp i praktiken. Skälet är att Säpo och regeringen velat se en skärpning i synen på dubbla medborgarskap, när det gäller säkerhetsklassade tjänster. Nyligen kom en utredning som regeringen beställt. 

Utredarens förslag är en förbättring från Säpos tidigare hemställan, men kritiseras fortfarande från fackligt håll. Det återstår att se hur svensk-iranier kommer att behandlas framåt, men klart är att hänsyn till säkerhet ibland kommer gå ut över den enskilde individen.

Men som så många gånger med den här regeringen är det skillnad på folk och folk. 

Ulf Kristersson har anställt sin barndomsvän Henrik Landerholm som nationell säkerhetsrådgivare. Men samma nitiska noggrannhet som nu drabbar landets svensk-iranier gällde inte när Kristerssons barndomskompis fick en mycket säkerhetskänslig tjänst.

Först anställde Landerholm en person på statsrådsberedningen – utan att någon säkerhetsprövning gjordes alls, i strid med reglerna.

Sedan orsakade han två uppmärksammade säkerhetsincidenter, som DN rapporterat om. Vid ett tillfälle glömde han sin mobiltelefon på Ungerns ambassad, vid ett annat tillfälle lämnade han känsliga dokument på Sveriges Radio.

Nu i veckan kom en tredje. Landerholm glömde kvar fyra sekretessbelagda handlingar på en kursgård. Trots att incidenten bedömdes som mycket allvarlig och kan vara brottslig gjordes ingen polisanmälan. 

Om regeringen vill göra Sverige säkrare har jag ett tips. Se till att svensk-iranier kan fortsätta göra sina jobb. Och se över de egna kompisrekryteringarna.

Städa trappan uppifrån – börja med fördel från Ulf Kristerssons eget kansli.