Hundratals miljarder kronor investeras nu i batterifabriker, produktion av elfordon, stålproduktion utan kol, vätgas som råvara i kemisk industri eller för att ersätta fossila bränslen som drivmedel där batterier inte fungerar.

Samtidigt kan elsystemet bli stabilare därför att batterier billigt kan hålla frekvensen när kärnreaktorer snabbstoppar, och tillsammans med den prisstyrda vätgasproduktionen balansera produktion och efterfrågan. 

Men förnybar energi har en viktig nackdel: Kolkraft och kärnkraft har den egenskapen att de negativa effekterna i huvudsak drabbar andra länders befolkningar och kommande generationer.

Den generation som använder sol -och vindel tvingas också se verken. Vill vi använda vindkraftel i Sverige så kommer verken att synas i Sverige och längs kusterna.

Hänsynslösa egoister har därför anledning att föredra kärnkraft och kolkraft framför solel och vindkraft. 

Visst använder man metaller i vindkraftverk och batterier och elbilar. Men man producerar inte nya farliga ämnen som i kärnreaktorer och man konsumerar inte värdet hos de metaller som man använder som när kol eldas och blir koldioxid. Metallerna i batterier och vindkraftverk kan återvinnas och användas i nya batterier och vindkraftverk. 

Att riva ett vindkraftverk kan därför vara lönsamt i framtiden. Att stänga kolgruvor, riva oljeplattformar eller kärnkraftverk kostar pengar för nästa generation. Till och med turbinbladen kan man återanvända material ur när de har tjänat ut.

Men allt oftare stoppas utbyggnaden av förnybar elproduktion. Vindkraftverken för att de stör landskapet. Solceller för att de gör städerna fulare.

Många tror att vi i Sverige är vidsynta och hänsynsfulla. Här borde idén om hållbar utveckling – att vår generation tillfredställer sina behov utan att skada kommande generationers möjligheter – ha starkt stöd.

Men det verkar just nu gå åt andra hållet. Den partipolitiska splittringen kring energifrågor har snabbt blivit ett hot mot den industriella visionen om att använda billig förnybar el för att ersätta fossila bränslen i transportsektorn och industrin.

De teknikkonservativa partier som vill stoppa förnybar el för att istället bygga mer kärnkraft har snabbt nått politiska framgångar på flera plan.

I kommuner stoppar de konservativa partierna utbyggnaden av sol- och vindenergi genom att använda den kommunala vetorätten.

Nationellt har man lyckats få till stånd ett stort och symboliskt beslut när Energimyndigheten beslutade att lägga ner Svenskt Vindkraftstekniskt Centrum – den långsiktiga forskning man tidigare finansierat tillsammans med vindkraftsindustrin. Istället beslutade myndigheten att satsa stort och långsiktigt på att bygga upp ett nytt kompetenscentrum om kärnkraft.

I EU håller man på att försöka få fossil gas och kärnkraft med bland de mest önskvärda investeringarna inom energiområdet i den så kallade taxonomin.

Var för sig skulle dessa beslut inte vara något stort problem för utvecklingen. Men sammantaget kan de göra ambitionen att undvika ohanterligt snabba klimatförändringar svår att nå.

Det enda som kan bidra till ökad fossilfri elproduktion i stor skala det närmaste decenniet är billig sol- och vindel. Att bygga ut gas kan gå snabbt, med motverkar ju ambitionen att blir av med fossila bränslen. Kärnkraftverk tar lång tid tid bygga och deras el kostar i verkligheten mer, ibland flera gånger mer, än sol- och vindel. När man för 20 år sedan planerade de europeiska tryckvattenreaktorer som man nu bygger i Finland, Frankrike och Storbritannien skulle de bli billiga och tillverkas i serie. I Finland skulle produktionen startas våren 2009. Kanske kommer den i år tas i kommersiell drift. När de startar kommer de att ha försenats och ha kostat mer än vad man sa vid besluten. 

De som nu stoppar utbyggnad av vind- och solel därför att de hoppas på framtida kärnkraft ställer till stora problem för Sveriges industri. Om vätgas kan produceras från solel som kostar tio öre per kWh i södra Europa om två år så kommer man att investera där istället för i Sverige.

När nya, vätgasbaserade industrier och deras elproduktion väl är byggda kommer de inte att flytta. Kostnaden för att fortsätta driva sol- och vindkraftverken och vätgasproduktionen när man väl har byggt anläggningarna är mycket låg.

Det är inte bara en fråga om vad nya arbetstillfällen hamnar. Var dessa nya anläggningar än kommer att byggas, kommer de att ersätta existerande stålverk och fordonsindustrier i världen. 

Ännu finns möjligheten att förverkliga visionen om fossilfri välfärd i Sverige. Men det politiska hotet växer.