Hans Bergström, som tillsammans med sin hustru Barbara Bergström äger Internationella engelska skolan, numera ”bara” 14 procent – värde: 330 miljoner kronor – eftersom Barbara sålt av till amerikanska riskkapitalister för drygt 900 miljoner.
Men det där framgår inte alls för den som läser hans senaste artikel – ”gästinlägg” – på Svenska Dagbladets sajt. Där presenteras Hans Bergström kort och gott som Hans Bergström, för den som inte klickar sig vidare ett steg till. Som vore han vem som helst. Papperstidningen ger lite mer kött på benen: ”Docent i statsvetenskap, före detta chefredaktör för Dagens Nyheter och verksam i skolsektorn.” Det är dock magert kött, extremt otydligt. Lite som när Dagens Industri tidigare har kallat honom ”engagerad i skoldebatten”.
Så här ligger det till:
Hans Bergström är välfärdsindustriellt grovt förmögen.
Hans Bergström är samtidigt en av de senaste decenniernas mest framgångsrika lobbyister för att skattemedel fortsatt ska slussas till privata koncerner som, med några få begränsningar, gör vad de vill med pengarna (den som tror att det inte förhåller sig eller att branschen handskas varsamt med visat förtroende kan kika på SVT:s nya granskning om hur skolpeng gått bland annat till våffelstuga och skärgårdstomt).
Verksam i skolsektorn?
Kom igen.
Det låter som om han vore en strävsam rektor eller kanske en fri debattör, typ tankesmedjan Balans.
Men ja, Hans Bergström är alltid Barbaras högra hand. En nätverkande och opinionsbildande torped för idén att Sverige som enda land i världen ska ha ett system där skolan i allt vidare och vildare omfattning säljs ut till entreprenörer.
Ena dagen konspirerar han med Sverigedemokraterna (2014, då de flesta forfarande erkände att det är ett rasistiskt parti), andra dagen varnar han för det socialdemokratiska ”kommunistväldet” (2018) eller som nu, författar säljigt content som en av Sveriges största ledarsidor förpackar som analytiskt material, utan tillräcklig uppmärkning av skribentens bakgrund.
Låt oss läsa Hans Bergströms artikel tillsammans.
Han varnar för en kris bland ungdomar. Han gör det först utifrån ny och vederhäftig data gällande USA. ”Det har aldrig varit lätt att vara tonåring, men vad som nu framträder är en mental hälsokatastrof”, skriver Hans Bergström. Så långt är han något viktigt på spåret. Men sedan blir det enda lång bekräftelseresa, det vill säga att Hans Bergström hittar källor som bekräftar den tes han vill driva gentemot ledarsidans läsare.
Utifrån en lagom aktuell bok (2018) och i högsta grad omstridd bok, ”The coddling of the American mind”, drar han slutsatsen att barn och unga mår dåligt eftersom de exponeras för skärmar. Det kan man tycka. Det finns också en hel del studier som påvisar negativa effekter, inte minst socialt. Det är däremot inte klarlagt att det här skulle vara den avgörande faktorn bakom psykisk ohälsa i olika former.
Hans Bergström hastar vidare. Han är bekymrad över att särskilt unga tjejer drabbas, och då handlar det om att de sociala mediernas retuscherande filter och skönhetsförtryck bidrar till att ”sänka självförtroendet under känsliga tonår”, samt om att det blir mer mobbning med ”sofistikerade metoder som är vanliga bland flickor”.
Kanske är det rätt att begränsa smartphones för unga?
Men helst säkert är det rätt att åtgärda vuxenvärldens uppvisade slapphet inom – tada! – skolan.
Där kommer det till sist, efter ett inkännande intro om tjejer på psykologisk glid, den egennyttiga reklamharangen för Internationella engelska skolan, som aldrig nämns vid namn, men vi vet ju vid det här laget att han och Barbara medvetet försöker positionera sig mer som visionärer än stormrika företagare.
Hans Bergström slår fast vad ungdomars skörhet beror på. Egentligen!
”Den orsakas inte av ökad stress från skolarbetet, som det ofta hävdas. Vaga betygskriterier och kursplaner, däremot, adderar till inre osäkerhet hos elever. Vuxensamhället behöver bli tydligare. Skolmyndigheterna behöver revidera sin formaljuridiska syn på FN:s barnkonvention och barns frihet. Rektor måste få ökad rätt att lyfta bort förövare. Skoldagen måste hållas helt befriad från sociala medier, inte bara i skrivna dokument utan i realiteten. Hem och skola behöver samverka om klädkoder och annat som reducerar konkurrensen om yttre attribut. Tid för sömn måste säkras, liksom för fysisk träning.”
Kasta ut barnkonventionen.
Annars blir det flugornas herre (ja, han alluderar verkligen romanen som något slags naturlig motpol till den egna skolans fokus på strikt disciplin och pikanta aversion mot just flickelevernas kroppar).
Stark tobak, som det brukar heta.
Men det är bara att göra honnör för paret Bergström.
Gratis reklam på bästa ledarplats, det är inte alla förunnat. Och förresten, gratis är det knappast heller. Hans Bergström får väl ändå arvode för sina texter. Inte för att det gör någon skillnad för en familj som tjänat runt en miljard på att framställa vanliga svenska skolor som syndens och det generella förfallets gudsförgätna platser. Men ändå, vilken guldsits.
Dessutom bara någon vecka efter att chefen själv, Tove Lifvendahl, skrivit upprört om att ”vi har helt enkelt inte råd att handskas ovarsamt med gemensamma pengar”, att det alltid måste finnas en ”return on investment”.
Vilken genuint pinsam redaktion.
