Ordet stadsjeep är ju en oxymoron: varför skulle någon behöva en jeep i en stad?

Det är så klart helt rimligt att fasa ut förbränningsmotorerna när vi pratar bilar och klimatomställning. Men om elbilarna vi ersätter bensin- och dieselbilarna med är stora och tunga är klimat- och miljönyttan inte särskilt stor.

Om suv:ar var ett land skulle det vara världens femte största utsläppare av koldioxid. Och i dagsläget går bara fem procent av suv:arna på el, även om det ser betydligt bättre ut för nyförsäljningen.

Nästan hälften av elbilsflottan utgörs idag av stadsjeepar. En suv väger 200–300 kilo mer än en genomsnittlig bil i mellanstorlek, tar i regel upp 0,3 kvadratmeter mer yta – och släpper ut ungefär 20 procent mer koldioxid.

Här, liksom på många andra områden i kategorin klimat och miljö, måste man kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Vi måste skifta till elbilar och minska bilåkandet. Vi måste sätta upp laddstolpar och bygga cykelbanor. Teknik och beteende. Piska och morot.

Och vi måste sannerligen begränsa bilarnas storlek och tyngd.

Det förstnämnda för att utrymmet i en stad är begränsat, och för att mer av det behöver gå till fotgängare, cyklister, kollektivtrafik och grönska. Det senare för att minska mängden luftföroreningar som bilarnas däck ger upphov till.

Är det en uppoffring att dra ner lite på ben- och bagageutrymmet? Kanske inte om man i gengäld får friskare lungor, fler cykelbanor och en betydligt trevligare stad.