Läs också: Ledarbloggen: Först Ungern, nu Polen
En medelålders kvinna omhändertas kraftigt berusad av polisen och avlider efter att hon fått huvudskador i fyllecellen. Hennes mamma och son kräver förtvivlat svar men vad som hänt är ännu oklart. Händelsen har sin egen tragik men är tyvärr inte unik.
Människor avlider med viss regelbundenhet i samband med polisingripanden eller senare i statens förvar. Många av dem har omhändertagits med stöd av lagen om omhändertagande av berusade personer, förkortad LOB (därav uttryck som ”lobning” eller att ”loba” någon). Drygt 60 000 personer omhändertas på detta sätt varje år. Syftet är formellt sett vård och tanken är att allvarligt berusade personer ska föras till vårdinrättningar eller till anhöriga som kan ta hand om dem. Fyllecellen ska vara det absolut sista alternativet men det är ändå här de allra flesta hamnar. I stället för vård uppstår en farlig förvaring.
För flera år sedan gjorde jag en intervju med Bengt. Han hade varit på stan och druckit några öl och blev nerslagen på väg hem. Allt svartnade och med ett blödande sår på huvudet vaknade han förvånad i en fyllecell. Allvarlig hjärnskakning konstaterades när han senare uppsökte akuten. Ingen läkare hade dock tillkallats under natten. Han hade i sammanhanget tur.
Bengts berättelse öppnade mina ögon för vad som måste betraktas som en samhällsskandal. Många andra har också riskerat sina liv i polisens celler. Eller helt enkelt dött. Av obehandlade fysiska skador, självmord eller sjukdomar. En hel del som tas in i vårdsyfte och slängs halvnakna på en hård brits är inte ens berusade utan uppträder ”berusat” på grund av exempelvis diabetes, stroke, epilepsi eller demens.
Som om det inte vore nog illa att LOB inte fungerar ur vårdperspektiv så är lagen också en ventil för polisens godtycke. En gummilag som kan användas när det passar. Här finns till skillnad från andra tvångsmedel få formkrav och rättssäkerheten för den enskilde är liten. Detta trots att en ”lobning” inte bara kan vara otrevlig för stunden utan också ha andra långtgående konsekvenser för körkort, yrkeslicenser, vårdnadstvister med mera.
Att skriva om omhändertaganden av berusade var som att lyfta på en sten där det plötsligt vällde fram otrevligheter. Jag har pratat med småbarnspappan som kastades i fyllecell efter att ha försökt stoppa ett bråk, den spiknyktra alkoholisten som straffades efter att ha sagt emot en väktare och killen som hotades med fyllecell om han inte gick med på att vittna. Och hemma satt oroliga anhöriga och väntade utan besked eftersom de omhändertagna fråntagits telefon och förvägrats samtal.
De enskilda öden jag har stött på genom åren bekräftas av forskare som konstaterar att polisen regelmässigt använder LOB för att bestraffa småbus och personer som de uppfattar som uppkäftiga eller besvärliga av någon anledning. Det lyser också igenom i uttalanden från JO som till exempel konstaterar att det inte är rimligt att omhänderta personer med motiveringen att de är otrevliga. Tänk att det ska behöva sägas.
Flera regeringar har utrett delar av de problem jag beskriver och det pågår en satsning för att fler omhändertagna ska hamna på vårdinrättningar i stället för i fyllecell. Det är naturligtvis bra men bortsett från att det går bedrövligt långsamt så är det för mycket med dagens lag och praktik som är unket.
När du läser om kvinnan som nyss avlidit i arresten, påverkas du av om hon är välkammad lärare eller trasig missbrukare? Jag är övertygad om att en anledning till att en misskött lag får hållas så länge är det förakt som fortfarande finns för människor som representerar fattigdom och missbruk. Så börja om. Klipp banden till den gamla repressiva kampen mot osedligt beteende – föregångaren till dagens ordning och som fortfarande spökar. Människor som behöver vård ska inte straffas. Vad gäller polisens användning av våld och tvångsmedel finns oerhört mycket att säga men att styra upp LOB vore i alla fall en bra början.
