Ocker är enligt svensk rätt ett brott som består i att ”den som utnyttjar någons trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroendeställning till att bereda sig förmån, som står i uppenbart missförhållande till vederlaget eller för vilken vederlag inte skall utgå, döms för ocker till böter eller fängelse i högst två år”.
Så hur ser då detta ut?
De stora bankerna höjer raskt räntekostnaderna för alla svenskar som har bolån.
De stiger fort över tre procent och närmar sig nu fyra procent.
Samtidigt ger bankerna i sparränta under en procent. Bara enstaka mindre banker kryper upp mot 1,5 till 2 procent. Skillnaden mellan sparränta och utlåningsränta borde ju vara noll om bankerna skulle vara de institutioner de påstår sig vara. Alltså ett smörjmedel i ekonomin, företag som flyttar pengar från ena sidan till andra sidan utan annan ersättning än den administration detta arbete innebär.
Administrationen betalar vi via olika avgifter. Och eftersom dessa stadigt stiger på alla konton så borde själva skillnaden mellan sparänta och utlåningsränta vara minimal.
Om nu inte bankernas verkliga uppgift var att maximera vinsten till sina ägare.
Vilket är det man gör.
Det viktiga här är att förstå att detta har inget med inflationen att göra. Bankernas kostnader för ett lån baserad på hur dyrt eller billigt det är för dem att finansiera det lånet. Och det låg länge på en minusränta men kryper nu sakta upp mot två eller 2,5 procent. Banker lånar framför allt från andra banker och Riksbanken och sedan pensionsfonderna. Ditt sparande hos dem är en trevlig extrabonus för ägarna eftersom de pengarna är ännu billigare än det bankerna ger varandra.
Så SEB kan fortsätta med sin ockerränta på 3,12 procent medan sparräntan är en procent. Swedbank är ännu värre med en boränta på 3,41 procent och en sparränta på 0,6 procent.
Eftersom bankerna är så stor del av finansekonomin betyder det här att de är orörbara för politiken och helt okänsliga för kritik. Visst kan finansministrar då och då gå ut och hojta om att ”bankerna måste ta sitt ansvar” men i praktiken händer absolut ingenting i form av en reglering av räntor till vanliga kunder.
Däremot sker en omfattande reglering av sådant som aldrig borde behöva regleras om bankerna hade ens en uns moral. Alltså penningtvätt eller valutaspekulation eller kortsiktiga stöd till börsspekulation av värsta sort. Sådant regleras och återkommande åtalas storbanker för brott som kallas ”överträdelse”. Oftast är det faktiskt USA:s myndigheter som agerar och tvingar storbanker till böter och utredningar.
Bankerna ska formellt vara ett skyddsvärn för landets ekonomi men i själva verket är de motorn i en ständig försvagning av ländernas ekonomi genom att de som system flyttar pengar till de som redan har, från de som har lite. Låne- och sparräntan är bara ett exempel.
Alla producerande företag upplever det här varje dag. Det är meningslöst att använda banker för att finansiera utveckling, istället har stora företag gett ut egna låneobligationer på enorma summor för att kunna utvecklas och klara affärerna i en föränderlig värld. Oftast är det dina pensionspengar som går in och köper dessa obligationer. Bankerna är då bara ”förmedlare” och skarvar emellan lite till.
Att bankerna inte klarar sitt jobb upptäckte de stora energibolagen redan i höstas då elpriset steg och Vattenfall med flera exportörer av el var tvungna att ge stora säkerheter till Nasdaq Clearing, den börs som sköter de stora affärerna. Det handlade om miljarder som bolagen plötsligt skulle skicka in som ”säkerhet” trots att el de handlar med är en säker sak eftersom man köper bara el om man säljer den samtidigt.
Men banker kan inte ge dessa säkerheter, istället var det staten som tvingades gå in med 250 miljarder i likviditetsstöd redan i september 2022. Det här statliga stödet gjorde att elmarknadens vanvett inte kraschade samman. Staten räddade både bankerna och finansmarknaden från en akut krasch, det där skedde litegrann vid sidan om eftersom ingen ville berömma dåvarande regering i slutet av valrörelsen.
Bankernas oförmåga att göra sitt jobb har lett till att det vid sidan om dem finns finansinstitut som lånar ut till enorma räntor idag. Uppemot 15 procent är normalt och det här går till säkra saker som husbyggen men även korta likviditetslån till små företag, sådant som förr i världen gjordes via en checkkredit hos deras banker.
Nu finns inte det. Det enda banker snabbt lånar ut till är aktieköp då spekulanten snabbt kan sälja vid ovälkomna rörelser.
Så vad borde vi göra åt detta system av ocker?
Den verkliga åtgärden vore om alla svenskar fick konto i Riksbanken, med en digital e-krona och ett ställe att sätta de små skärvorna man har säkert utan att gynna bankernas ägare.
Men innan dess kommer alla goda krafter tvingas skapa andra lösningar utanför bankerna. Ta den likviditetskris som vanliga små elhandlare utsätts för idag (och som inte ingår i statens likviditetsstöd till Nasdaq). Alla små köper in el som sedan faktureras i slutet på månaden och betalas några veckor därefter. När elen kostar 50 öre klarar alla det likviditetsglappet. När elen kostar fyra kronor blir det en jättekostnad för säkerheten.
Föra veckan gick vi därför ut till ETC:s stödjare (våra B-aktieägare) och bad om ett kort lån för att hantera vintermånaderna vad gäller elhandeln. På bara fyra dagar fick vi in 30 miljoner i lån från dessa privatpersoner vilket är helt otroligt och löser alla problem.
Jag brukar kalla det här tillsammansmakt.
Det är en bra teori. Är man många blir man stark.
Men nu är det ingen teori utan på riktigt också.
God jul!
