För den som trots allt överlever färden över Medelhavet, väntar konfrontation med Europas aggressiva och synnerligen effektiva immunförsvar. Det ska stöta bort. Det är dess enda syfte. Även om du lyckas klättra över muren, ska du veta att du möts av allt annat än välkomnande. Istället: utstuderat trög byråkrati och den sortens internering som smular sönder en människas framtidshopp.

EU har idag en migrationspolitik vars konsekvens – när hundratusentals flyr undan krig och fattigdom och förtryck, framför allt från Syrien och afrikanska länder som Eritrea – är att kroppar spolas upp på Italiens, Greklands och Spaniens stränder. Detta sker med systematik. EU har tidigare fattat beslut om att skala ned insatser för att rädda nödställda.

Att debatten om orsak och konsekvenser nu ändå förs upp på högsta nivå har ingenting med moralisk insikt att göra, men inte ens EU-apparaten kan vara offentligt passiv när uppemot 900 migranter slukas av vågorna.

Vad blev egentligen resultatet av det akuta krismöte som hölls?

"Äntligen har en känsla av brådskande allvar mobiliserat europeiska regeringar och EU-institutionerna att agera – åtminstone på pappret. Det får inte vara retorik längre", sa John Dalhuisen, Amnesty International, inför sammankomsten i Bryssel.

Ett lackmustest för EU-ledarna, menade Dalhuisen. Som gav just retorik om humanistiskt ansvar, samt en politik för skärpt gränskontroll, fingeravtryck på alla migranter och destruktion av smugglarnas båtar.

Nästa vecka ska EU-kommissionen presentera en ny migrationspolitisk strategi. Det finns två scenarier. Fortsätt som idag och tusentals människor kommer att dö. Eller gör det möjligt att säkert och lagligt söka sig till Europa.

"Nu jäklar ska vi rädda liv", sa Stefan Löfven när han var på väg till EU-ledarnas fullständigt misslyckade möte.

Här har regeringen en roll. Bland medlemsländerna är Sverige ett positivt undantag i och med en relativt generös migrationspolitisk hållning. Det är skamligt att andra inte tar lika stort ansvar. Regeringen bör kräva solidaritet, samtliga måste hjälpas åt, allt annat är orimligt. Ett av Margot Wallströms viktigaste uppdrag blir följaktligen att driva denna linje i EU.

Det handlar om att respektera FN:s flyktingkonvention. Idag är det högst tveksamt om EU uppfyller dess krav. Migrationspolitiken – med Dublinförordning, visumkrav och högteknologiska kontrollfunktioner – är istället fokuserad på utestängande.

Det handlar om människoliv. Om att ingen ska behöva uppleva det som 22-årige somaliern Abdaziz Hassan Ibrahim berättar i Emma Sofia Dedorsons reportage i torsdagens Dagens ETC:

"Två båtar sjönk och tog alla med sig. Jag kunde inget göra för att hjälpa dem. Vår båt tog också in vatten, men vi öste som galningar. Samma morgon födde en kvinna barn. Det var som att alla kämpade för den där lilla bebisens skull. Vi höll oss flytande tills malteserna kom och räddade oss."

Till sist handlar det om principer, om vilken sorts union vi vill ha, alla vi 500 miljoner som befinner oss på insidan. Vill vi att den dödar? Eller att den räddar liv?