Ledare: Stoppa den geografiska orättvisan

Den geografiska orättvisan växer. Den syns överallt. Människor har olika livschanser samt skiftande tillgång till välfärd och infrastruktur beroende på var i landet man bor. Kommuner som minskar får stora problem med ekonomin och svårigheter att upprätthålla den kommunala servicen. De måste friställa personal och får tomma lokaler och bostäder med medföljande skulder som ofta finns kvar trots att byggnaderna har sålts eller rivits. De kommuner som kraftigt ökar sin befolkning tvingas till stora investeringar för att bygga ut den kommunala servicen och infrastukturen. För att klara den snabba expansionen låter man privata företag med kortsiktiga ekonomiska intressen ta över skola, vård och omsorg där en del av skattepengarna går till vinster i riskkapitalbolag.  Bostadsbristen driver upp priserna på bostadsrätter och villor till fantasibelopp medan husen i vårt område nästan skänks bort. Den geografiska orättvisan påverkar oss oavsett om vi bor i en kommun där befolkningen ökar kraftigt eller där den minskar.

Örebroregionen är den region som är bland de hårdast drabbade. Sveriges befolkning har de sista 30 åren ökat med 14 procent medan de fem största kommunerna har ökat med 30 procent. I hälften av landets kommuner har befolkningen minskat med i snitt 12,5 procent. Av de fem kommuner som har minskat mest i landet finns tre i Örebro län: Hällefors, Laxå och Ljusnarsberg. De övriga två är Sorsele och Åsele. De har alla minskat med över 30 procent.

Jag är politiskt aktiv i Hällefors kommun. Före 1970-talets strukturomvandling bodde här cirka 12 000. Idag är vi runt 7 000. Bruket finns kvar med cirka 500 anställda. 1978 var det närmare 2000. Sossarna är inte längre ens i närheten av egen majoritet. Men produktionen är större än någonsin – och därmed vinsterna. Men de kommer inte kommuninvånarna till del. Vi som arbetar med kommunens ekonomi vet vad en kraftig minskning av befolkningen innebär. Det är en enorm utmaning att minska den kommunala kostymen men ändå behålla kvaliteten. Det blir inte lättare av alliansregeringens politik på riksplanet som ytterligare förstärker orättvisorna. 

Bara genom att bläddra igenom ETC Bergslagen under en månad 2014 syns det hur vårt område sakta utarmas. Den 7 mars kunde vi läsa om problemen med att få läkare till Kopparbergs vårdcentral. I samma nummer konstaterar de lokala Moderaterna att Ljusnarsbergs befolkning minskar samtidigt som de påstår att man inte har råd med ”flyktinginvandringen”. Veckan efter, den 14 mars, kunde vi förfäras över hur den felaktigt anställde kommunchefen i Hällefors gav två viktiga tjänstemän sparken med varsin årslön för att inte arbeta, samtidigt som han påstod att omsorgsverksamheten behöver utsättas för ”press”. Den 21 mars kommer en viktig uppmaning från Lindesberg att ”Landsbygden måste få leva”. Nedläggningar av exempelvis en skola startar en större negativ spiral för övrig service och andra arbetstillfällen. Veckan efter, den 28 mars, varnas det för Bergslagens växande främlingsfientlighet och den pågående normaliseringsprocessen av fascister. Efter konstaterandet att fascism leder till våld, rädsla, förföljelse och orättvisor vänder vi blad och läser om kvinnan i Hällefors som, trots att hon har drabbats av stroke, nekas färdtjänst. 

ETC Bergslagen gör en viktig insats genom att beskriva verkligheten så som den upplevs av oss som bor här. Att beskriva verkligheten är en viktig del i att förändra den. Men beskrivningen förändrar inte i sig självt. Till det måste det till en politisk strategi, och en alliansfri regering. 

Jag och mina partikamrater har ställt oss på barrikaderna för ett rättvisare samhälle. Vi ser samhällets orättvisor, inte bara de geografiska. Som socialister avskyr vi klassamhället, som feminister kämpar vi oförtrutet mot genusordningen, som internationalister accepterar vi inte förtryck utifrån etniska eller kulturella faktorer. Men analysen förändrar inte i sig självt. Beskrivningen av läget i Bergslagen och den politiska handlingen måste gå hand i hand om vi ska lyckas. Vi har antagit utmaningen att formulera en politisk färdriktning för Bergslagen. Och vi kommer att behöva väljarnas stöd.