Bara den här våren och sommaren har varit en lång och plågsam uppvisning i hur ett landsting inte ska skötas. I juni skrev DN om hur Konkurrensverket krävt landstinget på tio miljoner kronor på grund av att ett avtal skrivits om hemsjukvård, utan att konkurrerande leverantörer fick lägga anbud. Tio miljoner är egentligen ingen större förlust jämfört med resten av slarvet med våra skattepengar.

En större förlust är däremot bygget av Nya Karolinska. SVD gjorde en granskning som visade att notan för sjukhuset blir nio miljarder kronor dyrare än planerat, och långt dyrare än liknande projekt i Europa. Varför? Inkompetens i bästa fall, korruption i värsta fall. Oavsett vad så finansieras det av stockholmare.

Vi finansierar även kollektivtrafiken i länet, och i våras berättade landstinget att den skulle bli 200 miljoner kronor dyrare än planerat. Jag skrev själv då om hur misskött SL:s ekonomi har varit under en längre tid, och hur revisorer sedan länge påpekat detta. Politikernas svar på kritiken var inte att skärpa sig utan att sänka revisorernas lön. Däremot höjer de gärna priset på SL-korten och som nu senast, låter flera tunnelbaneuppgångar stängas och stå obemannade. Samtidigt står en SL-chef nu åtalad och är misstänkt för korruption; allvarligt om misstankarna stämmer.

Slarvet, inkompetensen och slöseriet kostar oss inte bara pengar. Det kostar oss även hälsa och människoliv. För landstinget ansvarar också över hälso- och sjukvården i Stockholm. Nu har det gjorts nedskärningar som innebär att fyra av sex kliniker i länet snart slutar utföra medicinska aborter. Alltså den typen av abort som går snabbast och är minst komplicerad. Redan i dag är det ingen självklarhet att få läkartid direkt, och för många kvinnor har sommaren inneburit en lång ångest för om de ens kommer hinna att göra den abort de vill. Här börjar alltså landstingets sparande övergå i inskränkningar av något som borde vara en självklarhet i Sverige 2015 – aborträtten.

Listan på deprimerande politiska beslut som tagits i landstinget kan göras lång, men mest deprimerande är att politikerna kommer undan med det. Konsekvenserna uteblir och uppmärksamheten riktas åt annat håll. Men det finns alltid en gräns för hur mycket inkompetens folk orkar med, en gräns som definitivt nåddes i sommar.