Ledare: Stenevis avgång får inte bli slutet på det rödgröna

Hennes politiska gärning består i att knyta ihop social rättvisa och klimat till en fungerande helhet. Och att någon partiledare tydligt höll fast i feminism och antirasism när det som mest behövdes.

Ändå kommer det, tyvärr, inte som en överraskning. Stenevi har varit hårt utsatt i media under lång tid. Kanske brast det när hon också anklagades av de egna för att ha samarbetssvårigheter. Och att detta läckte ut i media precis innan språkrörsvalet.

Till slut meddelade Stenevi att hon blivit sjukskriven. Vi, och många med oss, beklagade det – men var inte heller då särskilt förvånande. Hon har länge varit under press, precis som många andra kvinnor i offentligheten.

Det är en utsatt position att ha, och alldeles för ofta slutar den med för tidig avgång – att vi förlorar bra politiker.

Nu har MP en tuff utmaning framför sig. En stor del av partiets väljarbas identifierar sig som rödgröna. De ser social rättvisa och klimat som en helhet. De vill ha en ambitiös klimatpolitik men också en tydlig politik för ökad jämlikhet. Det måste efterträdaren, vem det än blir, hålla fast vid.

Helldén hade tidigare en linje om ett mer strömlinjeformat fokus på klimat, men vann inget tydligt mandat för det på kongressen. Han kommer nu att behöva vinna trovärdighet i de frågor Stenevi haft stort förtroende.

Kanske kommer diskussionen om att lämna språkrörsmodellen och gå över till en partiledare åter komma upp till diskussion. Det vore ett misstag – MP borde hålla fast vid sin modell.

Spekulationerna om vem som tar över efter Stenevi är förstås redan igång. Det är troligt att partiet kommer vilja ha någon med snarlik profil – och det är rätt.

Åsa Lindhagen och Annika Hirvonen är starka namn, precis som något mer klimat- och miljöinriktade Rebecka Le Moine.

Det finns flera bra alternativ. Men det viktigaste är att arvet från Stenevi förvaltas, att det rödgröna inte kantrar över i en blågrön nyans.

MP måste fortsätta på den linje Stenevi bara börjat staka ut.