Andreas Gustavsson: Statsministerns plötsliga sympati för ”alla” muslimer

Ska vi gissa att särskilt en muslim var föremål för detta budskap?

Han heter Recep Tayyip Erdogan, är Turkiets diktatoriske president – och har med stor framgång ägnat månader åt att få svenska politiker att dansa en ryggknäckande limbo för att klara hans olika, föränderliga krav för att släppa in Sverige i Nato.

Ulf Kristersson har visat sig vara nästan omänskligt elastisk. 

Snart har han slagit knut på sig själv.

Som med denna reaktion.

Respektlöst att bränna koranen.

Ja, rakt av olämpligt.

Och så sympatier som för att fullborda ursäkten.

Tyvärr, för statsministern, kommer många svenskar ihåg vad som hände förra året, då Rasmus Paludan brände koraner på löpande band, och där våldsamma upplopp gav den svenska debatten – som redan handlade om invandring – ett slags gränslös feberchock.

Ebba Busch (KD) önskade sig skarpa skott.

– Varför har vi inte hundra skadade islamister, hundra skadade kriminella, hundra skadade upprorsmakare? sa hon i Ekots lördagsintervju.

– Den frustrationen delar jag helt och fullt, sa Ulf Kristersson till Svenska Dagbladet.

Sympatier?

Inte direkt, han skrev tillsammans med det blivande Tidöavtalets partiledare en debattartikel som strikt fokuserade på upploppen – naturligtvis idiotiska – och inte alls nämnde koranbränningen.

”De kom inte från klar himmel, utan är ett resultat av att den organiserade brottsligheten tillåtits flytta fram sina positioner. Att parallellsamhällena växt sig starkare på grund av hög invandring i kombination med bristande integration.”

Så vad ska vi kalla det han gör nu?

Falsk omsorg.

Hans egen heta linje med Ankara.

Till sammanhanget hör ju också att han valt att bygga sin regering på ett parti – Sverigedemokraterna – vars ledande företrädare anklagar muslimer för att vara trojanska hästar och praktisera en ”avskyvärd religion”.